19 februari

Läst

https://i2.wp.com/0.tqn.com/d/manga/1/7/w/4/-/-/genshiken1_500.jpg

* Kio Shimoku: Genshiken

Hela fanzine, manga- och anime-kulturen är så nördig den kan bli, men när det som här handlar om ett gäng japanska ungdomar på naiv upptäcktsfärd i den här världen, så når nördigheten alla höjder. Det är fascinerande på ett sätt, som det mesta japanska, men det är inte min tekopp, så de många återstående delarna hoppar jag över.

https://agoraspeaks.files.wordpress.com/2014/02/d3749-gen3.jpg

Sett

https://agoraspeaks.files.wordpress.com/2014/02/230fd-1onechance.jpg

* One chance – England/USA 2013 – David Frankel

Vilka föräldrar döper sitt barn till Paul om de heter Potts i efternamn? Namnet bara understryker det dramaturgiskt perfekta underläge som är gemensamt för nästan alla dessa underbarn, och vuxna, som överraskande slagit igenom vid någon av alla dessa talangtävlingar. Innan de tar den första tonen framstår de som hopplösa töntar. Och utan att vara expert på den här typen av program, jag har aldrig tittat på något annat än segerklippen på YouTube, så misstänker jag att de flesta uppträdande är mediokra eller urusla, det verkar så från juryns och publikens förväntningar. Alla kritiker påstår att man vet hur det ska gå och att filmen bara skildrar vägen dit, från rags till riches, utan några överraskningar. Jo en, det är förvånansvärt  bra genomfört, det finns inget att irritera sig på. Tvärtom är Wales-miljön intressant, flickvännen trevligt spelad och mamman och pappan görs av aktörer som vet hur man gör.

https://i1.wp.com/i.dailymail.co.uk/i/pix/2013/09/11/article-0-1BC427E0000005DC-43_634x501.jpg

https://i2.wp.com/image.tmdb.org/t/p/w342/t0fYTX07TuW7uGs2xiTef3x84yO.jpg

* Charlie Chan in Paris – USA 1935 – Lewis Seiler

Den bästa boken för att följa detektiver i film är nog Michael R Pitts Famous movie detectives i två delar. Varje detektiv får en presentation följt av en filmografi. Texterna är lite tråkiga, bara sammanfattning av karriär och filmernas handling, inga analyser eller anekdoter, så det är inget man sträckläser. Det här var Warner Olands sjunde film som Chan. Det är den första med Keye Luke som Lee Chan, number one son.

http://www.doctormacro.com/Images/Oland,%20Warner/Annex/NRFPT/Annex%20-%20Oland,%20Warner%20(Charlie%20Chan%20in%20Paris)_NRFPT_11.jpg

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s