26 mars

Läst

https://i0.wp.com/www.typocrat.com/Assets/Images/676apparitions.gif

* Six hundred and seventy-six apparitions of Killoffer

Det är det säkert, jag har inte räknat dem, de 676 uppenbarelserna. Det här nog det närmaste stream-of-consciouness jag har sett, först i text och bild och sedan bara i bild. Det blir fler och fler av Killoffer. Den första meningen  är ”My conscience isn’t clear”. Och längre fram kommer en programförklaring: ”It’s about not missing any chance to reproduce – that’s still the best way we can tend the earth… Möjligen är författaren bög och antagligen är Killoffer det och möjligen ställer kravet på att se till att jorden även i fortsättningen har en befolkning till med problem. Jag vet inte, och jag vet inte om jag bryr mig. Det verkar vara ett plågsamt liv i alla fall.

https://i0.wp.com/cdn.comixology.com/assets/killoffer_doppelgangers.jpg

Sett

https://i0.wp.com/www.grolschfilmworks.com/media/uploads/images/congress.jpg

* The congress – Israel/Tyskland/Polen/Luxemburg/Frankrike/Belgien  2013 – Ari Folman

Inget engelskspråkigt land är inblandad i produktionen, men alla pratar engelska, så det är väl okej med en engelsk titel. Då-och då skådespelaren Robin Wright (spelad av Robin Wright) bor med sina två barn i en gammal flyghangar intill ett flygfält. Harvey Keitel är hennes agent. Det är nya tider för branschen. Wright får ett erbjudande hon kan motstå, om det inte vore för hennes sons sjukdom. Om en skådespelare och alla hennes uttryck scannas, så behövs inte skådespelaren i fortsättningen. Rollerna kan skapas i datorn. Allt pekar i början på en typisk independent art house-film, men så går det 20 år och allt förändras. I det här fallet var jag glad att jag inte visste mer om filmen i förväg, så att jag kunde bli överraskad. Stanislaw Lems roman finns där i botten av allt. Ja, det var han som skrev Solaris.

https://i2.wp.com/images.movieplayer.it/2013/05/14/trailer-the-congress-14334.jpg

https://i2.wp.com/scaddistrict.com/wp-content/uploads/2012/11/amour.jpg

* Amour – Frankrike/Tyskland/Österrike 2013 – Michael Haneke

En man (Jean-Louis Trintignant) vårdar sin döende hustru (Emmanuelle Riva) i hemmet. En obehaglig film, som så ofta av Haneke, som jag egentligen inte kände något behov av att se. Hanekes till synes kyligt observerande av detaljer i livets nedbrytningsprocess. Det är bäst att inte veta.

https://agoraspeaks.files.wordpress.com/2014/03/ca9db-michaelhaneke27samour.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s