9 april

Ingen alkoholskatt för pensionärer.

Hört

För en tid sedan publicerade jag mina anteckningar från en skrivarvistelse i Brantevik. Här är den färdiga text som publicerades i Göteborgs-Posten om den första dagen.

29/10 1989
Nu ska den äntligen bli av bokdebuten. För hur ska det kunna gå på annat sätt när jag frivilligt isolerat mig i en skånsk sommarstuga tillsammans med en dator under två veckor.

Goda vänner ställde upp med både stuga och biltransport till det enskilda (jämförelsevis) läget fem minuter söder om Simrishamn. De tänkte väl på hur de skulle figurera i framtida författarporträtt som avgörande orsak till denna begåvnings framväxt.

Min första åtgärd efter att ha övergivits var att flytta skrivbordet med datorn till fönstret på havssidan. All tillgänglig inspiration kommer att behövas. Hemmingway satt tydligen alldeles nere vid havet och skrev vid ett bord i skenet från en fotogenlykta. I värsta fall får jag skaffa en lång förlängningsladd, men jag ska ge vågorna en chans att verka på avstånd först.

För antagligen första gången sedan jag slutade skolan lever jag nu i nästan två veckor utan en enda tid att passa. Annat än hemresan. Och jag funderade ett tag på att be någon ringa och säga till när det var dags att åka hem. Ska jag att klara det eller kommer jag att skapa mig imaginära tider för att överleva? I varje fall börjar jag med att stänga av tim-pipet på digitalklockan.

Utanför fönstret sticker en vit fartygsventil upp ur gräsmattan. Nej, jag har inte börjat hallucinera ännu. Det handlar om en trädgårdsprydnad. När jag ser ventilen i ögonvrån är det lätt att tro att det är en människa som står där. Medan skymningen faller lurar jag mig själv flera gånger innan den helt döljs av mörkret. Det blir väldigt mörkt på landet när det är mörkt.

Läst

https://i0.wp.com/www.labibleurbaine.com/wp-content/uploads/2013/11/Belleville-Baby-Mia-Engberg-Rencontres-Internationales-du-Documentaire-de-Montreal-Critique-Cinema-Bible-urbaine-209x300.jpg

* Mia Engberg: Belleville Baby. Anteckningar från en filmisk process (Filmkonst #135)

Jag gillade inte filmen Belleville Baby. Jag gillar inte Marguerite Duras, åtminstone hennes filmer, böckerna har jag inte läst. De är för mycket likt poesi, som jag inte heller gillar. Däremot gillar jag Mia Engbergs bok om hennes film och arbetet med att få den som hon ville. Oavsett medium är den konstnärliga processen ett fascinerande gungfly, att forma tankarna som finns i huvudet på papperet, duken, scenen, och att sköta om sin skapelse så att inte för mycket av intentionerna försvinner på vägen. Det kan vara svårt att avgöra om kompromisserna blir så stora att bara den som skapat verket fortfarande kan se det som det var meningen att det skulle bli. Det värsta som kan hända en konstnär är nog att behöva försvara sig med: Ja, men, det var inte så jag menade. Belleville Baby (boken) handlar om den processen och hon förklarar detaljerat de många valen. Resultatet har blivit en film som gillas av många och fått flera priser. Att jag inte gillar den har ingen betydelse, det beror på mig, inte på Engberg. Det vore ju konstigt om en människa skulle gilla ALLT som är bra. Å andra sidan gillar jag en del som inte är bra också.

https://i2.wp.com/i.vimeocdn.com/video/437805950_640.jpg

Sett

https://i2.wp.com/ecx.images-amazon.com/images/I/515Wq2hgAtL._SY300_.jpg

* Doomed to die – USA 1940 – William Nigh

Den fjärde (och sista) Mr Wongfilmen med Boris Karloff från Monogram. Det kom en till, men utan honom. Det är mycket brand-trappor den här gången.

 

 

En reaktion till “9 april

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s