7 november

gårDagens kvinna: Mary Wollstonecraft

Marywollstonecraft

Läs om henne i min reseblogg.

Läst

strange_maps

* Frank Jacobs: Strange maps. An atlas of cartographic curiosities

Kartor är något av de roligaste jag vet, och det finns inget bättre sätt att förmedla koncentrerad information. Försök beskriva en karta i ord, det tar aldrig slut. Konstiga kartor är också okej, men texten i den här boken är lite tråkig, eller också är det så att vissa kartor känns lite meningslösa när det inte har något med verkligheten att göra och när fantasin inte når tillräckligt långt. Jag hoppade nog över hälften av texterna.

strange maps 2

Sett

Da Vinci 1

* The Da Vinci Code — US/Malta/France/UK 2006 Ron Howard

Reservationerna på Stadsbiblioteket var så många att datasystemet inte räckte till. Man fick köpa in några fler pocket av Dan Browns bok för att få kontroll över situationen. När ett exemplar långt senare nådde fram till mig läste jag två kapitel innan jag lämnade tillbaka boken. Jag fanns dessa första sidor inte bara banala, utan framför allt att de var skrivna som om de väntade på att bli filmade. Populärlitteraturen lever i många fall inte längre ett eget litterärt liv , den är påverkad av populärfilmen och skriven med tanke på att bli en kommande film.

Så har jag till slut filmen, men fortfarande inte läst boken. Filmen är habil, skådespelarna och miljöerna är intressanta, medan handlingen är konstruerad på ett förväntat traditionellt sätt. Det är ovanligt att filmens första 115 minuter utspelar sig under samma natt i ett kontinuerligt skeende, och att bilderna är mörka. Först i England kommer dagsljuset. Tempelriddare och nytolkningar av Da Vincis verk och den religiösa historien och komplotter är det som gjort Browns bok en succé. Och att den är lång jakt på ett påskägg.

Umberto Eco har på ett klyftigare sätt behandlat liknande teman i flera böcker, men förutom I rosens namn har han inte nått någon enorm läsekrets. Hans böcker kräver mer, men det ger också mer tillbaka. Märkligt nog fick extramaterialet mig att vilja tycka om filmen mer, men det drogs ned av en löjlig genomgång av ”dolda” koder i filmen, alla filmer som är något har aspekter att upptäcka utan att man behöver göra en ploj av dem. Och Hans Zimmers prat om musiken var banalt. Och varje gång Brown dyker upp, och det är ofta, så känner man hur betydelsefull han tycker att är.

davinci-code

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s