LÄST
— Ginette Vincendeau: Jean-Pierre Melville. ”An American in Paris”
När jag hittade den här i ett antikvariat tänkte jag, bra nu kan jag beställa Melville-boxen. Det är bra att läsa om det man ser. Vincendeau tar inte upp filmerna kronologiskt, utan tematiskt: Stylistic exercises, Melville’s war, Between the New Wave and America, Serie Noire – films noirs och The Delgon trilogy. Efter att ha läst en tredjedel av boken ser jag ingen större mening med det. Hon refererar ständigt fram och tillbaka i sin egen text och till andras texter. Jag tröttnade på det till slut. Varför kunde hon inte ha skrivit en egen berättelse med dolda referenser, dvs fotnoter, de finns där också, men varför inte flytta över allt dit.
— Rui Nogueira: Melville
Den här köpte jag i Oslo 21/6 1972, det var på den tiden jag antecknade såna uppgifter i böckerna. Jag tror inte att jag hade sett någon Melville-film vid den tiden. Le Samourai visades på vanliga biografer och småningom såg jag fler på cinematek och filmklubbar, men jag hade glömt boken. Det är en samtalsbok, den bästa varianten, för då får man läsa direkt vad regissören tycker. Vincendeau refererar hela tiden till den.
SETT
— Les armée des ombres – Frankrike/Italien 1969 Jean-Pierre Melville
Jag har kommit halvvägs igenom boxen med sex filmer. De flesta har jag sett tidigare, men nu är jag mer vuxen och ser dem med andra ögon. Melville har en egen, exakt stil som influerat andra filmare mer än någon annan. Extramaterialet är gediget och dokumentären In the mood for Melville (2017) med Tsui Hark, John Woo och Wong Kar-Wai visar vilket stort inflytande han har haft i Japan och Korea.
agoraspeaks 