– The chronicles of Narnia: The lion, the witch and the wardrobe (1950)
C S Lewis skrev sju berättelser om Narnia, det här den andra och den som jag känner mest till, flera gånger filmad. Han skrev dem i en annan ordning än vad de är tänkta att läsas. Den första jag läste, The magician’s nephew, kom 1955.
Jag har två fasta punkter, sängen och toaletten, och en mer flexibel, kaféet, där jag läser. Vid den stora sessionen, tidig kväll, läser jag bara två-tre sidor innan jag växlar till en ny bok. På så sätt kommer jag en bit i 15-20 böcker varje dag, det är böcker som lämpar sig till det, korta avsnitt, brev, dagböcker. När jag senare framåt natten ska sova har jag upptäckt att processen påskyndas av en dikt, som följs av ett kapitel ur en skönlitterär bok, just nu alternerar jag mellan Narnia och The hitchhiker’s guide to the universe (också den en utgåva med alla romanerna), så nu är det dags att ta itu med den andra berättelsen om rymden. Båda bokserierna handlar som främmande världar och har liknande, lite nonchalant förhållande till berättandet. Jag slutar när ögonen faller igen, om inte det har inträffat inom ett kapitel, brukar det räcka med att läsa en bit i STF:s Göteborg från 1931.
MORGONFILMEN: Zigeuneren Raphael
Danmark 1914 prod: Filmfabriken
Jag har kommit en bra bit in på 1920-talet när det gäller dansk film, filmberättandet och spelstil har utvecklats, vilket blir väldigt tydligt. 1914 demonstrerade man fortfarande vad man menade och kände, stora gester och grupper uppför sig unisont, alla vaknar samtidigt och alla spelar för fullt individuellt. Dessutom är det fullt av logiska missar. Trots att zigenarlägret ligger vid sjön nedanför slottet, så måste Raphael ta en “genväg” över sjön för att hinna ikapp det vilt framrusande ekipaget med hjältinnan.
KVÄLLSFILMEN: Ghost ship
England 1951 Vernon Sewell
Av en slump (Netflix flyttar om filmerna i min lista) har jag sett en lång rad av engelska filmer från 50-talet, gjorda av okända regissörer. Det är som att komma in i en undervärld, gemensamt har varit intressant och livliga miljöer, i det här fallet ett förfallet varv för småbåtar. Spökhistorier är oftast konstruerad, särskilt i försöken att hitta en naturlig förklaring. Att använda ett medium för att motivera en tillbakablick är ett alternativ.
NATTFILMEN: Catalina, here I come
USA 1927 Eare Rodney – MS-241
Några verkliga från simtävlingen till Catalina, men mest en massa trams som tycks ha hittat på när man ändå var där. Massor med badflickor filmade ur olika vinklar.
Midnight diner. Tokyo Stories: Majskorv
Det andra avsnittet räckte för att jag skulle inse att det här inte är något för mig. Det är medvetet utmanande med sin grova humor och inte alls de variationer kring mat i nattrestaurang, som jag trodde.
agoraspeaks 