– Tågresor i Europa. 23 tågrutter för ett annat sätt att resa
Flera författare och översättning från franska. Det såg till att börja med ut som en väldigt bra idé. På 80-talet åkte jag tåg varje sommar i 1 till 2 månader, mellan olika filmfestivaler, och den här boken verkade inspirerande, till att börja med. Varje rutt har en karta, men det finns inga förklaringar till vad de olika linjerna och tecknen betyder och inte alla platser som nämns i texten är utsatta. Det finns inga bildtexter, så bilderna är mest prydnader. Nu när jag fattat att det inte är en svensk bok förstår jag vissa saker bättre, som att flyga till Berlin för att ta tåget upp till Östersjökusten, för en svensk är det bättre att ta färjan över. En del turer är frustrerande: Dag 1: Amsterdam, 2: via Hannover till Berlin 3: Berlin; 4: via Dresden till Prag; 5: Prag; 6: via Brno till Bratislava; 7: Bratislava, 8: Budapest. Fyra storstäder som är värda minst en vecka var och förutom Prag har jag gett dem det. Medan andra turer är bättre dimensionerade, som Luzern – Lugano (Wilhelm Tell-expressen) – Tirano – Chur (Berninaexpressen). Jag har åkt den här vägen, men tillbringade tre veckor i Italien emellan. Boken kan vara inspirerande, men man bör använda den med eftertanke och göra en hel del egen planering.
Nedan, karta till tur 1, 14 dagar Irland, med alla lustiga linjer, som inte förklaras.
MORGONFILMEN: mitten av den film jag började på igår
KVÄLLSFILMEN: Sin takes a holiday
USA 1930 Paul Stein – med: Constance Bennett, ZaSu Pitts
En väldigt pratig film, särskilt finalen, men så var ju ljudet nytt. En man gifter sig med sin sekreterare för att avskräcka fästmön och skickar henne sedan ensam till Paris på smekmånad. Bara en amerikan kan finna titeln meningsfull, vad är det för synd den syftar på? Constance är som vanligt ljuvlig.
NATTFILMEN: Inside: “Dr Strangelove or How I learned to stop worrying and love the bomb
USA 2000 David Naylor
agoraspeaks 