28 mars – 22: Alla är här: Kiki, Leni, Lee Miller, Arnold Fanck, Walter Ruttman

Kiki

– Ki Kis Paris. Konsten, livet och kärleken 1900-1930
av Billy Klüverf och Julie Martin
Vilket bildverk och vilket jobb de har lagt ned, mängden av bilder kompletas med kartor som visar de restauranger, ateljéer och platser där Monmartes artister verkade, roade sig och bodde. Kiki känner jag till från en tjock tecknad biografi. Hon gjorde allt, skrev, tecknade, sjöng och poserade och blev vald till drottning av Monmartre. Hon var ihop med Man Ray en lång tid, men när Lee Miller kom från USA till Paris tog hon hennes plats. Rays film La retour à la raison är från den här tiden och jag har alltid trott att den nakna svängande torson i slutet har tillhört Kiki, men nu börjar jag bli osäker.

Monmartre 2

Lee Miller 1

MORGONFILMEN: Lee Miller – A life on the front line
England 2020 Teresa Griffiths
Lee Millers namn dyker upp i olika sammanhang om man är intresserad av fotohistoria och den franska avant-gardet under 20-talet. På bilden nedan är hon i Hitlers badrum i München. SVT-play.

Lee Miller 2

Das weisse Stadion 1

KVÄLLSFILMEN: Das weisse Stadion
Schweiz 1928 – Arnold Fanck, Othmar Gurtner – klippning: Walter Ruttman
Fanck var känd för sina bergsfilmer, dramer eller komedier som utspelade sig på berg, t ex Die weisse Hölle von Piz Palü, så han var ett passande val för den andra vinterolympiadfilmen i St Moritz. Den första halvtimmen presenterar platsen, snön, naturen, byn, människorna; det finns en bild på Palu och en på Leni Riefenstahl som spelade huvudrollen i flera av Fancks filmer, och senare förstås gjorde filmerna om Berlin-olympiaden. Så glider vi via en invigningsceremoni i snöstorm in på tävlingarna, där några tvingades ställa in på grund av vädret. 27 kvinnor och 488 män från 25 nationer deltog. President Edmund Schulthess invigde och skidåkaren Hans Eidenbenz svor eden. Lite förvånad blev jag över att se hästtävlingar vid en vinterolympiad, men vad vet jag, jag är inte ens idrottsintresserad. 15-åriga norskan Sonia Henie tog den första av vad som under åren skulle bli tre medaljer, innan hon blev den största stjärnan i Hollywood under ett par år. Hennes tolkning av Den döende svanen blev början till en förändring av konståkningen. Det här är den första riktiga olympiadfilmen, de tidigare var ihopklippta reportage, mycket beror på Walter Ruttmans klippning, han hade året innan gjort sin egen Berlin – Sinfonie ein Grosstadt.

Das weisse Stadion 2

NATTFILMEN: The art of Stanley Kubrick: From short films to Strangelove
USA 2000 David Naylor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s