gårDagens kvinna: Abigail Duniway
Efter att hennes make Ben blivit invalid försörjde hon honom och deras sex barn genom att undervisa och öppna en hattaffär. Hon var feminist och grundade 1871 en kvinnotidning, New Northwest, i Portland, Oregon, USA. Upplagan ökade när hon började administrera Susan B Anthonys föreläsningsturnéer. Hon ägnade resten av sitt liv åt rösträttskampen.
Läst
* Allhem: Småland
Nu har jag nog läst alla Allhems landskapsböcker. Småland har den kortaste textdelen. Skönt att inte behöva läsa så mycket om stenskärvor tänkte jag i början, men sedan visade det sig att det blev mest skrönor och generaliserande beskrivningar i stil med hur dryg smålänningen är. Kommentarerna fortsätter i bilddelen och i en av de sista bildtexterna finner vi ”Den småländske ynglingen är av födseln klurig.” Även om slutet blev lite snöpligt, så har läsningen av bokserien varit en fantastisk resa genom Sverige. På sin tid var det ett påkostat bokverk med tryck i djuptryck, boktryck och offset. Det som jag saknat mest är moderna kartor. Den som inte är bekant med trakten får inte mycket chans att lära sig var platser ligger (eller låg).
Sett
* Cirkeln — Sverige 2015 Levan Akin
I min ungdom läste jag Sagan om ringen och blev under många år en beundrare av Tolkien. Det har gått över. Antagligen beror det mest på att jag har fått nya intressen, men också en stor del på att fantasygenren har skapat så många ointelligenta plagiat eftersom den är så tacksam att härma. Skapa en värld och karaktärer och låt en novis upptäcka den bit för bit. Om du inte kommer med avslöjandena allt för fort kan det räcka till en trilogi eller mer. 50 shades of grey bygger förresten på samma princip. Intressanta berättelser och relationer kan förstås skapas inom alla genrer, av den som har den dramatiska förmågan. Det är när mekanismen blir för tydlig som jag tappar intresset. Att gömma folk i skuggor och smälla med dörrar imponerar inte på mig. Jag har inga höga krav på nya filmer. Det räcker att jag inte blir irriterad på dem. Cirkeln når upp till den standarden. Häxscenerna består mest av speciellt stark musik, ljudeffekter, vågor i bilderna och ansträngda ansiktsuttryck. Det tänder jag inte på. Däremot är de normala scenerna engagerande. De sex flickorna karaktärer är konsekvent genomförda, även om de är typschabloner, och spel och dialog fungerar bra mellan dem. Skolsituationerna är de vanliga med mobbing, men lärarkompetensen verkar vara under all kritik. Om det blir succé har vi blivit lovade filmatiseringar av trilogins återstående delar.
agoraspeaks 