gårDagens kvinna: Emily Davison (1872-1913)
En av många militanta suffragetter som vid den här tiden kämpade för kvinnlig rösträtt. Hon arresterades vid flera tillfällen och tvångsmatades. Men hon blev mest känd för att ha slängt sig framför kungens häst vid derbyt i Epsom 1913. Fyra dagar senare dog hon av skadorna. Vad hände egentligen? En ny dokumentär berättar om hennes liv och analyserar de filmer som dokumenterade händelsen. Här är en vinkel. Se vidare nedan.
Kronologi
Mästaren till de kvinnliga halvfigurerna (verksam tidigt 1500-tal): Kvinnliga musiker.
Läst
* Robert Harris: Conclave
Harris specialiserar sig på fiktiva berättelser utifrån verkliga eller nästan verkliga händelser. I den här får vi under några dagar följa proceduren att välja en ny påve. Normalt är allmänheten utestängd och väntar på att vit rök ska släppas ut från Vatikanen, tecknet på att man enats i valet. Här är det tvärtom. Vi är instängda med kardinalerna och slipper inte ut förrän allt är klart. Det är så strängt rituellt att det bara måste hända något i slutet.
DAGENS CHARLIE
Som barn tappade Charles bort ett hundkoppel på Sandringham. Drottningen skickade honom att leta efter det med förklaringen:
– Koppel kostar pengar.
Sett
* Was Frauen träumen – Tyskland 1933 Géza von Bolváry – manus: Billie Wilder
Peter Lorre var barnamördaren i M och senare diverse hotfulla figurer i amerikanska filmer som Riddarfalken från Malta, men han var också tacksam för komiska figurer som kommissarien i den här filmen (längst till höger). Billie Wilder blev småningom regissör i USA och bytte namn till Billy.
* Clare Balding’s Secrets of a suffragette – England 2013 Harvey Lillie
Den här dokumentären ger en bild av Emily Davisons liv innan hon i protest slängde sig framför en häst. Tre olika kameror filmade händelsen 1913 och dokumentären blir väl något hysterisk när den hävdar att den använder modern rättsteknik för att analysera vad som verkligen hände. En lite observant filmanalys räcker för att se vad som händer i bilderna. Jag har sett sekvenserna många gånger tidigare, det går väldigt fort, och det är först nu, med dokumentärens hjälp, som jag uppfattar hela skeendet. En annan insikt ger filmen, demonstrationerna var ibland så våldsamma att de jämförs med dagens terrorism, bomber, bränder och skadegörelse. Clare Balding besöker olika arkiv och visar att dokumentationen inte alltid överensstämmer med verkligheten.