25 april

Läst

* FLM. En kulturtidskrift om film, #24 2013

Film har under årens lopp mer betraktats som nöje än kultur, därför är det bra att slänga in ordet ”kultur” så fort som möjligt, som här och som när Kulturföreningen för filmfestival i Göteborg bildades. FLM:s Special i det här numret är att låta sex poeter poetisera några svenska filmer. Jag är inte särskilt mycket för poesi, så jag kan inte bedöma hur lyckat det är. Den andra stora artikeln är ett samtal mellan Nathan Hamelberg, Baker Karim och Ylva Habel om negrer på film (eller ”svarthet”) som ingressen kallar det. Det är inte helt lätt att relatera problematiken (är det rätt ord?) till Sverige. Debatten handlar gärna om ytan, mycket enklare än att se undertexten (som inte har något att göra med textremsan i en film. I Sverige vågar man inte ny-publicera Ture Sventon i Paris därför att ordet ”neger” förekommer i texten, antagligen inte i något rasistiskt sammanhang, men det hjälper inte, det är själva ordet det är fel på. Ytligt tänkande. I USA angrips den gamla kortfilmsserien Our gang (producerad från 1920- till 40-talet) därför att det finns ett par svarta barn i gänget, som ibland äter melon och himlar med ögonen. Samma ytliga tänkande. En fördel (eller är det en nackdel?) med det här numret av FLM är att det för första gången inte var något som retade mig.

Sett

* Brick mansions – Frankrike/Kanada 2014 – Camille Delamarre

Det är en fullständigt idiotisk historia, och det är möjligt att man har gjort den så med avsikt. För så många logiska hål kan det statiskt sett inte finnas i en film handling. Och i slutet blir alla snälla och det dyker om belevade skolbarn och skolbussar. Undertexten (alltså inte textremsan på filmen) speglar förvildningen av städer, jämför med filmen Divirgent och verklighetens Detroit. Det är en parkour-demo i filmens första halva, känns så lång i alla fall, som inte heller har med handlingen att göra.