JAPANSK HISTORIA SOM TECKNAD SERIE – OSCAR WILDE & PAULETTE GODDARD.

Läst

* Shigeru Mizuki: Showa. A history of Japan 1926-1939

Spektakulärt och nödvändigt. Att lära sig den japanska historien i tecknad form, manga och realism, de stora händelserna och en familj med en karaktär, sonen, som är totalt oduglig i allt han försöker göra, utom att teckna; det är antagligen ett självporträtt. Jag ser fram emot ytterligare 3-4 tjocka volymer som för oss igenom kriget och närmare nutid.

 

Sett

nattfilmen

* Cinderella – USA 1911 George Nichols

* Revolution in a bachelor club – USA 1911 prod: American Pathé

* Gypsy maids – USA 1911 prod: Pathé

frukostfilmen

* The patient in room 18 – USA 1938 Crane Wilbur

kvällsfilmen

* An ideal husband – England 1947 Alexander Korda – efter Oscar Wildes pjäs – med: Paulette Goddard, Glynis Johns – mycket Technicolor

SETT TIDIGARE
* Old Bill and son – England 1941 Ian Dalrymple – prod: Alexander Korda

* Nothing but truth – USA 1941 Elliot Nugent – med: Bob Hope, Paulette Goddard

PICKFORD – VALENTINO – WELLMAN – alla är med.

gårDagens kvinna: Hilda Borgström (1871-1953)

Hon var vid Kungliga Teaterns balettskola 1880-1887 innan hon bestämde sig för teater. En rad engagemang följde, bl a August Lindberg i Göteborg 1891-93, Svenska teatern i Helsingfors 1893-94 och Albert Ranft 1894-1900 innan två längre perioder vid Dramaten 1900-1912 och 1919-1938. I gapet filmdebuterade honom. Bland de drygt 80 filmrollerna är kanske Victor Sjöströms Ingeborg Holm (1913, nedan t.v.) och Körkarlen (1921, t.h.) de mest kända. Under ljudfilmstiden medverkade hon i mellan tre och sju filmer om året. Det är hon som på julafton läser Victor Rydbergs Tomten i Gösta Rooslings film från 1941.

Läst

* Stellan Berndtson (foto), “Västgöta-Bengtsson”: I Billingsbygd
En lite flummig med bilder och texter från trakten kring Billingen, men skövdeborna har tydligen vuxit upp med den.

DAGENS CHARLIE
När han glömde sin replik under generalrepetitionen av en studentrevy sa Charles: ”What the hell comes next?” Han sammanfattade sina studier: ”I’m one of those stupid bums who went to university. Well I think it’s helped me.”

DROGFRITT
Alkoholtillstånd i Middlesex, England, ges 1717 enbart till dem som svär trohetsed och tror på att Kungen har obegränsad makt över kyrkan.

SPÅDOMAR FÖR ÅR 2000
Saliv används i medicinska diagnoser på samma sätt som blod i dag.

Sett

* I, Tonya – USA 2017 Craig Gillespie

En hel långfilm med osympatiska människor som uppför sig som idioter och värre mamma än den Alison Janney spelar går nog inte att hitta. Ännu en biografisk film.

 

* Un vie /En kvinnas liv – Frankrike/Belgien 2016 Stéphane Brizé

* Spider-Man: Homecoming – USA 2017 Jon Watts

Det var för Marisa Tomeis skull som jag såg filmen.

* Death of a child – Danmark/Sverige/USA 2017 Frida Barkfors, Lars Barkfors

Det händer flera gånger om dagen att barn och bebisar blir bortglömda i bilar – av sina föräldrar – och dör.  Det är svårt att fatta att det kan hända och med facebook som en allt större distraktion kommer siffran att stiga.

* Trouble for two – USA 1936 J Walter Ruben

* Sanma no aji /An autumn afternoon – Japan 1962 Yasujiro Ozu

Efter att ha sett min första Ozu-filmen i ungdomens töcken trodde jag att det aldrig skulle hända igen. Var visas de? Med festivaler, DVD och nätet har jag nu bara två titlar kvar.

* Street of chance – USA 1930 John Cromwell – med: Kay Francis

* Cinderella – USA 1914 James Kirkwood – med: Mary Pickford

* The sheik – USA 1921 George Melford – med: Rudolph Valentino

Jag har sett nästan varenda Valentino-film, men märkligt nog inte den mest kända, förrän nu.

* Union maids – USA 1976 Julia Reichert, Jim Klein

* Quality Street – USA 1937 George Stevens

* El bruto – Mexiko 1952 Luis Buñuel

Vid en Buñuel-retro i Berlin såg jag de flesta av hans udda mexikanska filmer, men jag har fortfarande en handfull kvar. Flera finns på nätet, men otextade.

An orphan

* Blackfaced sheep – England 1946

Här får man verkligen i detalj lära sig allt man behöver göra med får innan de välmående kan skickas till marknaden.

Fem amerikanska filmer av William Wellman

Wellman är en av mina stora favoriter, särskilt de tidiga, före 1935. Där finns en vardagskänsla som Hollywood inte var känd för.

* Frisco Jenny – 1933

* Magic town – 1947

* Viva Villa! – 1934 Jack Conway (also directed by Howard Hawks, William Wellman) – manus: Ben Hecht

En tråkig redovisning av en tråkig (och brutal) människas liv, Pancho Villa. Hawks stod mest för actionscenerna och Wellman tog över när Hawks föll i onåd. Det märks att det är bättre flyt i den första halvan eller också har vi bara blivit mer uttråkade.

* Woman trap – 1929

* Dangerous paradise – 1930 med: Nancy Carroll, Warner Oland

 

12 mars

gårDagens kvinna: Therese Neumann (1898-1962)

En tyska som vid 20 hjälpte till med att släcka en eld, vilket bröt ned hennes hälsa. Ett år senare blev hon blind och sängliggande, men återhämtade sig. 1926 utvecklade hon stigmata under ögonen, i händerna och hjärtat. 1927 åt hon inget annat än nattvarden. Många ansåg att hon var ett helgon, men läkare menade att det berodde på nervösa besvär.

Läst

* Alex Robinson: Box office poison

Den bästa av de fyra tjocka svart-vita serieböckerna som jag läste parallellt nyligen. Två av dem var illustrerade texter utan några försök till psykologiska relationer mellan karaktärerna. Den här är den direkta motsatsen. Dialogen är full av nyanser som i den bästa av TV-serier. Vi kommer några människor nära i New York när de försöker göra något av sina liv, tråkiga jobb, kärlek, stökiga lägenheter och självfallet vill åtminstone en slå igenom som tecknare. Finalen är på ett seriekonvent. Och faktiskt har vi i slutet av den 600 sidor tjocka boken fått vara med om karaktärer som förändrats.

Sett

* Cinderella — USA 2015 Kenneth Brannagh

Brannagh gör aldrig ointressanta filmer, de kan vara mer eller mindre lyckade, men det är något Orson Welleskt över hans ambitioner. Den nya versionen av Cinderella är precis som jag förväntade mig, en realistisk och logisk version av den gamla sagan. Redan i vinjetten där Disneys fantasislott förvandlas till ett mer verkligt slott antyder vad vi har att förvänta oss. Den trygga sävligheten i utvecklingen kan kanske uppfattas som fantasilös, men det är också skönt att inte rusa fram. Sekvensen när allt magiskt vid tolvslaget förvandlas tillbaka blir i kontrast som en katastroffilm. Handlingen går bortom och utanför sagan. Ellas öde känns nästan obevekligt, och det är klart, vi vet att hon kommer att hamna i askan när styvmodern tar över hushållet. Det är själva förutsättningen för befrielsen. Hon är en modern tjej som kan rida barbacka som en hel karl, och hon faller inte för första bästa prins, utan för en hantverkarlärling i skogen när hon räddar en hjort från att bli skjuten. Det är i själva verket prinsen, men det vet hon inte, så då räknas det inte. Det betyder också att de redan känner varandra när de träffas på balen.

Det är svårt att bortse från att det blir magiskt värre när den goda fen förvandlar möss och människor, men det trollas bort lite genom att Helena Bonham-Carter gör en vimsig karaktär av rollen som neutraliserar det högtidliga. Det mest problematiska i sagan om man vill göra den mer logisk är varför inte den tappade skon förvandlas tillbaka till sandal med resten av utrustningen. Genom att den sko Ella har kvar inte heller förvandlas, så blir det åtminstone konsekvent. Det här är förstås alla prinsessälskande småtjejers drömfilm, men det är bara två problem. Alla pratar engelska och det gör inte svenska tjejer i prinsessåldern, inte heller läser de textremsor. Och så är den alldeles för lång för den åldern, över två timmar. Att en berättarröst kommer förklarande in då och då är rätt tänkt. Det gör det lättare för barn att hänga med, ju yngre barn, desto mer berättande.

* När Bengt och Anders bytte hustrur — Sverige 1950 Arthur Spjuth

Den svenska filmens övergångsproblem, från pilsnerfilm till modernare humor, illustreras bra av den här filmen. En linje, med Åsa-Nisse och Lille Fridolf, växer aldrig upp. Lantbrukarna ogillade filmen, ingen bönder uppför sig på det här sättet. Det var för tiden för vågat att byta på riktigt, så det visar sig vara en dröm.