20 oktober

gårDagens kvinna: Claire Clairmont (1798-1879)

CMN256388

Styvdotter till William Goodwin, rymde med Shelley och Mary till Schweiz, blev Byrons älskarinna och fick ett barn som han tog ifrån henne och satt i kloster i Italien där hon dog i unga år. Henry James träffade henne i Florens 1887 och inspiererades till att skapa karaktären Juliana Bordereau i The Aspern Papers. Senare friade han förgäves till Shelleys änka Mary.

Läst

Y9

* Vaughan, m.fl.: Y. The last man: 7. Paper dolls

Det täta berättandet från de första volymerna har blivit spretigt. Nu är det så många trådar att det är svårt att riktigt hänga med.

Y9 2

Sett

all_we_have

* Allt vi har är nu /All we have is now — Sverige 2014 — Alexandra Dahlström

Dahlströms långfilmsdebut är imponerande. Trots att jag varken gillar musiken eller fnissande tjejer, så får hon mig motvilligt engagerad. Hon har en känsla för det filmiska uttrycket som sällan existerar i svensk film. Filmen är fragmentarisk, den stannar sällan en längre stund i en sekvens. Märkligt nog existerar inte den här filmen på IMDb, så jag är vag på credits, vet till exempel inte vem som är vem i bandet Vulcano. Musiken är, vad jag förstår, avsiktligt enformig och enkel, man får intryck av att musikerna inte kan bättre och att det ska vara så, men så plötsligt verkar det som om de glömmer sig och brister ut i ett mer virtuost spel, särskilt i ett trumsolo. För mig känns det ofta som en fiktiv dokumentär, därför att de korta scenerna är så exakta. Verkligheten är i regel utdragen, särskilt i den här miljön, och det skulle inte fungera i en fragmentarisk film där essensen måste framkomma omedelbart. Alla tre tjejerna uttrycker sig ofta exakt som om de säger en skriven replik, särskilt trummisen har ett ovanligt nyansrikt vokabulär. Det är inte ofta det kommer en film som lyckas fascinera åskådaren inom ett område som normalt är totalt ointressant för honom. Alexandra Dahlström kommer att  bli en viktig regissör i framtiden.