Läst
* Franz Kafka: Som att säga spädgris när man menar fet sugga
Vad läser man när man är klar med Strindberg? Kafka kanske. Han fick inte alls till det på samma sätt, varken med skrivandet eller kvinnorna. Han är mest känd för Processen och för att vara svår. Det visade sig att han skrivit mer, men inte mycket, och svår, var han på ett helt annat sätt.
Bakhåll håller på att ge ut allt, i en nyöversättning av Hans Blomqvist och Erik Ågren som har blivit prisad. Men ingen kan vara glad åt det struliga sättet materialet presenteras. Varför ingen numrering av volymerna. Det som borde vara en övergripande rubrik, “Samlade skrifter”, är gömd som en underrubrik till en underrubrik. Och vad det är för typ av text får man ofta leta efter, Romaner, Noveller, Dagböcker eller Brev. Som i den senaste volymen med titeln Som att säga spädgris när man menar sugga. Inte ett spår på omslaget (utom dolt i baksidestexten) att det är frågan om Brev september 1916-1917. Är det två eller tre brevvolymer som kommit tidigare, med lika uttrycksfulla titlar, och hur många fler kommer det?
De tre romanerna är det lätt att hålla reda på, sedan man lärt sig att Amerika egentligen heter Den försvunne. Men om volymen Under byggandet av den kinesiska muren är från serien med texter från kvarlåtenskapen eller serien med texter publicerade under Kafkas livstid kräver en liten forskningsinsats. Den är från den förra serien och följs av Till frågan om lagarna medan En svältkonstnär är från den senare serien, tror jag.
I förteckningen över vad som redan utgetts blir man inte klokare. Den är dessutom virrigt uppställd. Att alla titlar är i versaler gör inte det hela bättre. Tänk så mycket mer informativt det hade varit om de samlats under respektive delserie och kompletterats med uppgifter om kommande volymer
Det är lika svårt att få en överblick inne i de volymer som består av en mängd texter och fragment. Förorden är informativa, men det är bökigt att leta efter information om enstaka texter allteftersom man läser dem. Varför inte ange i slutet av varje novell och fragment när den skrevs, när och var den först publicerats och när den första gången publicerats i Sverige. Vilken fin överblick man skulle få. Och hur det underlättar när man försöker läsa Kafka kronologiskt, som jag.
Att läsa allt som bevarats av Kafkas texter i den ordning han skrev dem ger insikter som annars kan gå förlorade. Från brev och dagböcker får man snart intrycket av att han var hypokondrisk, naiv och manipulerande. De 500+ breven under fem år till Felice Bauer är en mer klaustrofobisk upplevelse än Processen. I början kunde det vara 2-3 om dagen och de är fyllda av förebråelser, brev som hon inte svarat på i tid, eller inte tillräckligt utförligt, en fråga hon missat på rad 3 i fjärde stycket. De träffas sällan men förlovar sig. Kafka tenderar att styra och ställa i all korrespondens efter de första inledande breven. En serie brev till Felices väninna blir så upprörande att hon vid ett tillfälle när alla tre träffas i Berlin berättar för Felice om dem. Det leder till en brytning, att Kafka åker hem, och skriver Processen.
Det visade sig att Kafka är inte särskilt svår, Orson Welles film efter Processen är betydligt svårtillgängligare. Dessutom skriver han om nästan bara en sak, hur någon är på väg, genom en stad, en byggnad, på en gata och möter hinder som leder till resonemang som inte leder någon vart. Det är eviga variationer på frustrering och de är som tydligast och jobbigast i korrespondensen med Felice Bauer.
Så småningom börjar de skriva till varandra igen, och förlovar sig igen tills han får veta att han lider av lungsot och bryter igen. Den senaste volymen, Som att säga spädgris när man menar fet sugga, innehåller det sista brevet till Felice, äntligen! Allra sist bland decemberbreven 1917 finns ett brevutkast till henne, som en hotfull föraning om att det kanske inte är över än.
Bakhålls klantigaste insats är att ge ut en tunn, tunn volym med titeln Raderna som Kafka strök. Det är lite sensationalism över det. Det är inte särskilt många strukna passager och de blir här tagna ur sitt sammanhang. De hade gjort mer nytta om de inkluderats i respektive volym, något man kanske kan ändra på när det blir en andra upplaga.
Sett
* Teddy at the throttle – USA 1917 (15/4) – Clarence Badger (KC-519) – med: Gloria Swanson
Från och med filmen The nick of time baby (11/2 1917, KC-510) fungerade distributionen igen. Konflikten mellan Keystone och Triangle hade lösts och Sennett fick sälja sina filmer separat från de andras.
* Bobby Bumps’ Fourth – USA 1917 (9/7) – Earl Hurd (Bray)
* Over the fence – USA 1917 (9/9) – Harold Lloyd & J Farrell MacDonald (Hal Roach)
Den första filmen med Lloyd som glasögonkaraktären.
* Bobby Bumps starts for school – USA 1917 (17/9) – Earl Hurd (Bray)
* The sultan’s wife – USA 1917 (30/9) – Clarence Badger (KC-544) – med: Gloria Swanson
Det här var Keystones sista film för Triangle, som dock fortsatte att göra ett 30-tal Keystone-filmer efter att Mack Sennett lämnat studion. Den första Paramount-Mack Sennett Comedies blev A bedroom blunder (7/10 1917, MS-1). Av de 80 som producerades 1917-21 har jag bara sett tre och inte hittat någon på nätet, så de tycks vara sällsynta. Den sista blev Astray from the steerage (24/4 1921, MS-80), en av de tre jag sett.