gårDagens kvinna: Charlotte Berend-Corinth (1880-1967)
Berlingrafiker av den secessionistiska skolan, målare med utpräglat erotiska scener som motiv. Anita Berber nedan till höger.
Kronologi
Våren, 1478, av Sandro Botticelli.
Läst
- Richard Overy: 1900-talet i bilder. De viktigaste händelserna dag för dag
DK-förlaget hittar allt fler ämnen att ge en visuell presentation. Den här boken dokumenterar i bild och text de olika faserna i viktiga händelser: Boerkriget, Förbudstiden, Järnridån går ned, Konflikten i Nordirland, Solidaritetsrörelsen. Det är en effektiv repetition av händelser där man kanske inte har hela förloppet klart för sig eller som man inte alls känner till.
* Calderon: Hus med dubbel ingång
Översatt av Hjalmar Gullberg, Ivar Harrie
* Göteborg. Kulturmiljöer av riksintresse
Publicerad 1992 och en bra sammanfattning av vad som är viktigt i Göteborg, med mängder av bilder.
* Jörn Donner: Jörn. Suomi/Finland
Bitsk och insiktsfull. Det är inte konstigt att han publicerat så otroligt många böcker i sitt liv. Filmerna har det inte gått lika bra med.
* Émile Bravo: Spirou. Porträtt av hjälten som ung man
* Christopher Lloyd: Konsten i bild. Västerlandets måleri, skulptur, arkitektur
En visuell översikt av konstens historia. Praktiskt om man letar efter ett motiv som man inte vet vad det heter, men bilderna är lite för små när motiven längre fram i tid blir mer komplexa.
FRIDA EFTER AUGUST
1916: Frida Uhl träffar Alla Nazimova i New York och de bestämmer sig för att sätta upp två Strindbergspjäser. Man repeterar Påsk med Nazimova och Kathleen MacDonell.
DAGENS LAG: Om skon passar är den ful. (Gold)
DAGENS ÖL: Engelska forskare har lyckats ta fram råttor med ölmage, så att de lättare ska kunna studera hur det fenomenet dyker upp hos medelålders män. Ännu har man inte lyckats bekräfta förekomsten av en särskild ölgen.
Sett
Fyra filmer till, regisserade av Edgar Ulmer
* Murder is my beat – USA 1955
* The naked dawn – USA 1955
* The daughter of dr Jekyll – USA 1957
* The amazing transparent man – USA 1960
* The girl on the train – USA 2016 Tate Taylor
* Fourteen hours – USA 1951 Henry Hathaway – med: Grace Kelly (1st)
* Vigil in the night – USA 1940 George Stevens
* Seelische Konstruktionen – Tyskland 1927ca Oskar Fischinger
* Study no. 6 – Tyskland 1930 Oskar Fischinger
DIN TUR
Det sjöng om spåren, och i luftledningarna. Inne i kupén sjöng Anna och Pär en fräck visa som de lärt sig på dagis, och lilla Linnea, som precis hade blivit dagisbarn och därför inte riktigt kunde orden än, följde med så gott det gick. Alla de andra passagerarna log åt den trevliga sången, utom en dam som lyssnade på texten och tyckte att sånt borde hänvisas till en rökkupé.
Det var en sån där dag då allting stämde. Det var sol, det var söndag och det var pappas tur att ha dom, och därför var de på utflykt till Hamlets slott i Danmark.
– Ska vi gå till restaurangvagnen och se om dom har glass, frågade pappa.
– Ja, ropade alla barnen, trots att de alldeles nyss hade ätit glass medan de väntade på tåget. Egentligen ville de hellre ha spenatsoppa med ägghalva eller fiskpinnar med remouladsås, men de kunde inte göra pappa ledsen genom att säga nej. Vem vet, han kanske skulle bli tjurig och aldrig fråga dem någon mer gång.
I restaurangvagnen fanns det förstås ingen glass, men läskeblask och cellofanbulle kunde de alltid tvinga ner.
– Nu är det dags för frågesporten, sa pappa när de hade ätit upp.
– Men ta inte så svåra frågor den här gången, sa Pär, och ändå var han äldst och hade gått nästan ett helt år i första klass.
Det var aldrig någon som kunde några svar, och därför tyckte barnen att det var ganska tråkigt. Men det gjorde att pappa kunde bestämma själv vem som skulle vinna. Således kom Linnea etta, genom att svara Eksjö på frågan vid vilket fiskeläge som Ingrid Bergman brukade fira somrarna, trots att hon bara var tre år och egentligen inte kunde nånting, åtminstone jämförelsevis.
– Linnea är segrare och har vunnit en sockerdricka till och en bulle, utropade pappa.
Linnea rapade och tänkte på fiskpinnar. Pappa hämtade priset och placerade det framför henne.
– Sitt nu snällt kvar och njut av segern, medan vi går tillbaka till kupén och packar. Vi är snart framme. Gå inte omkring själv, tänk på att du är liten och kan ramla av tåget genom småspringorna. Vi kommer tillbaka och hämtar dej.
Men det gjorde dom inte. När de stannade vid Helsingborgs färjeläge gick pappa, Pär och Anna av tåget och på färjan. Det tar bara tjugofem minuter över till Helsingör, så pappa köpte två elefantöl på en gång. Barnen fick saft och sockerkaka eftersom tiden var kort, och därför inte fråga om att tänka på fiskpinnar.
– Nu går alla på toaletten, sa pappa.
Anna var för gammal för att följa med på herrtoaletten, så hon fick gå själv på damernas. Pappa sa till henne på skarpen att vänta utanför dörren när hon var klar och att hon under inga omständigheter fick gå omkring på egen hand. En båt var ett farligt ställe och man kunde aldrig så noga veta vilka otrevliga sätt hon kunde försvinna på.
Så fort dörren hade stängts efter Anna tog pappa Pär i handen och gick skyndsamt mot landgången som redan hade börjat komma på plats. Utanför låg Danmark, bara 25 minuter från Sverige, men till och med varmkorven var olika.
– Här borde vi egentligen ha mer tid att äta riktig mat, tänkte Pär, undrar om dom har fiskpinnar i Danmark.
– Nu ska vi se på kasematterna, sa pappa. Det ska väl bli skoj.
De gick längs strandvallen runt Kronborgs slott till ingången på framsidan. Pappa köpte två biljetter, men bara till de underjordiska hålorna, för barn är inte så intresserade av kapell och kungliga våningar.
Det var nästan mörkt därnere, för annars skulle det inte vara spännande, och det var nästan som en labyrint. Invid en lång vägg fanns en rad med små murade inhägnader, som det var svårt att förstå sig på. Kanske var det spiltor för flygande hästar, för det fanns inga öppningar.
– Ska vi leka potatis, frågade pappa.
Pär visste att det inte var någon idé att protestera och pappa lyfte upp honom över den höga kanten och ställde ner honom i båset.
– Lägg dig ner och gro.
– Men det är så mörkt.
– Det är inte bra med ljus för potatisar.
Pär la sig på det fuktiga golvet, och pappa gick mot utgången. När han stod framför slottet stannade han, tveksam om vilket håll han skulle gå. I handen upptäckte han att han fortfarande höll i de båda biljetthalvorna. Han kramade dem, gick upp på vallen och tittade ut mot havet.
Det gick en tid. Han satte sig. Stirrade på vågornas upprepade slag mot stranden. Skrik och skratt fick honom att släppa havet. På promenadvägen runt slottet kom en liten grupp med människor. De såg inte ut som vanliga turister. Antagligen var det en av de föreningar som brukade ha sammanträden på färjan. Mannen som gick först höll ett litet vitt kassaskrin framför sig.
Pappa gick tillbaka ner i kasematterna och fram till spiltan.
– Hur går det, undrade han. Har du börjat växa än?
Han lyfte upp Pär och tog honom i handen när de började gå därifrån. En liten stund senare stod de nere vid färjeläget och väntade på att rätt båt skulle dyka upp.
Anna stod kvar utanför toaletten som hon hade lovat.
– Du har i varje fall inte behövt oroa dig för att bli kissnödig, sa pappa till henne
skämtsamt.
När de till slut var hemma i Hässleholm igen hade de blivit riktigt hungriga, och gissa vad de fick till kvällsmat. Det rimmar på piskfinnar.
Pappa stoppade om dom i sängen, och berättade att i morgon skulle mamma komma och hämta dom, innan han gick ner till stationen lagom till att tio-tåget från Kalmar kom in på perrongen.
Han hittade Linnea sovande mot ett av borden i restaurangvagnen och lyfte upp henne.
Den svala kvällsluften fick henne att vakna.
– Är det min tur att få se kassemuttrarna nästa gång, undrade Linnea sömnigt.
– Vi får se vem som vinner, svarade pappa.
* 
agoraspeaks 