gårDagens kvinna: Marquise du Parc (1633-1668).
Dansaren Thérèse de Gorla gifte sig 1653 med René du Parc, känd som den knubbige komikern Gros-René i Molières teatergrupp. Hon inledde en anmärkningsvärd karriär som skådespelare, särskilt i tragiska roller, men hon förvred även huvudena på de flesta män i omgivningen: Molière, Pierre och Thomas Corneille, La Fontaine och Racine. Hon förblev sin make trogen till hans död då hon blev Racines älskarinna och skådespelare vid Hôtel de Bourgogne-sällskapet där hon gjorde titelrollen i hans Andromaque. När hon plötsligt dog blev Racine anklagad för att ha förgiftat henne, men orsaken var antagligen en klumpig abort.
Kronologi
Henri Rousseau (1844-1910): Ormtjuserskan (1907).
Pojkar fortsatte att spela kvinnor på de engelska scenerna långt efter att kvinnor tagit över jobbet i Frankrike och Italien. Den engelske kungen Charles II hade under sin exil i Frankrike fått smak för den nya sedvänjan och krävde att den följde med tillbaka till England när han besteg tronen. Den första engelska skådespelerskan anses vara Margaret Hughes som spelade Desdemona 1660 och senare blev älskarinna till kungens kusin, prins Rupert. Det var ett vanligt öde i början, den mest kända är Nell Gwynn.
Läst
* Lars Sjöberg, Staffan Johansson: Gunnebo och 1700-talens sommarställen i Göteborgs omgivningar
Det är väldigt kortfattat och det finns tjockare böcker om bara Gunnebo. Här kommer dessutom i slutet några rader och bilder om Partille, Råda, Liseberg, Gullbringa och Ellesbo gårdar. Det är inte tillåtet att fotografera Gunnebos interiör under rundvandringarna. Orsaken sägs vara att man inte vill att tjuvar ska se vad som finns. Dels finns det inte mycket att stjäla, dels finns det ingen anledning att köpa böcker som den här om man tar egna bilder. Antar att tjuvarna inte har råd att köpa boken.
Sett
* Edge of doom – USA 1950 Mark Robson
Det här måste vara filmen som visar hur Anthony Perkins karaktär i Psycho blev som han blev. Bara om man tror på fanatisk modersdyrkan kan man tolerera det här.
* Guest in the house – USA 1944 John Brahm
Lewis Milestone började regissera, men blev sjuk. Varför också Andrè De Toth och John Cromwell också var inblandade vet jag inte. Den här kopian är 30 minuter kortare än originalet, men känns ändå för lång. Hollywood upptäckte psykologi under kriget och i många fall blev resultatet skrattretande, kanske inte då när dt var nytt, men i dag har vi kommit längre. eller har vi det?
* The big noise – USA 1944 Mal St Clair – med: Laurel & Hardy
Jag trodde att jag hade sett alla.
* Up in Mabel’s room – USA 1944 Allan Dwan
Under kriget började äktenskapskomedierna komma, föregångare till I love Lucy. Bara Hollywood kunde bygga en film på ett meningslöst missförstånd med sexuella övertoner (fniss, fniss), även titeln pekar åt det hållet. Man såg aldrig italienare eller fransmän uppföra sig på det här sättet, för att inte tala om tyskar.
agoraspeaks 