8 maj

gårDagens kvinna: Camille Claudel (1864-1943)

Skulptör. I en tid när skolor började så smått öppnas för kvinnor kom Claudel till Paris för vägledning. Hon blev hänvisad Auguste Rodin, som hon inledde ett intensivt förhållande med. Rodin backade småningom ur det. Claudel drog sig tillbaka i ensamhet och togs efter en tid in på mentalsjukhus, där hon tillbringade 30 år till sin död.

Läst

* Everyman guides: The French Alps

Den snyggaste guideboken har en del brister, som att ibland publicera översiktsbilder i ett löjligt litet format och att ha kartor med ett rutmönster för att lättare hitta platser, men utan att någonsin referera till det i texten. Att inte sätta ut gränserna mot Schweiz verkar lite slarvigt.

Sett

* El moderno barba azul – Mexiko 1946 Jaime Salvador
Att två dagar i rad utsätta sig för filmer som tillhör de sämsta som gjorts är kanske inte så nyttigt. Den här mexikanska långfilmen med Buster Keaton och producerad av Alexander Salkind (långt senare känd för Superman) tycks till skillnad från gårdagens film inte ha haft en tillstymmelse till budget.

* The wonderful world of color: Disneyland around the seasons – USA 1966 Hamilton Luske

15 februari

gårDagens kvinna: Suzanne Valadon (1869-1938)

Självporträtt

En oäkting som kom till Paris och blev cirkusakrobat, modell till Renoir och Degas (en av dem var far till hennes son Maurice) och konstnär. När sonen var 6 fick han konjak, så att han skulle sova hela natten medan modern var ute och roade sig. Efter att ha varit advokaten Paul Mousis älskarinna i fem år gifte de sig. Han vägrade ge Maurice sitt namn, så hon övertygade den spanske journalisten Miguel Utrillo att adoptera pojken. Efter skilsmässan flyttade hon in med sonen och hans kamrat André Utter (21 år yngre) och inledde en affär med den senare, gifte sig med honom innan han gick ut i kriget, som han överlevde, så de fortsatte att leva ihop alla tre. Modern och sonens tavlor ställdes ut 1923, vilket ledde till inkomster som gjorde att de kunde leva i lyx, tills André gjorde slut på alla pengar.

Läst

* Everyman Guides: Provence

Har man tur kan man hitta böcker för 1 kr på amazon. Det kostar 40 kr att få hit dem. Därav orsaken att jag utökar mitt resebibliotek utan tanke på att använda dem på plats. Den här serien har varit min favorit bland reseguider, men det finns en slarvig ofärdig känsla över de som behandlar franska regioner, tidigare Britanny och snart French Alps. Det finns inga vettiga kartor, städer bör ju helst ha alla gatunamn utsatta, men i varje fall måste man kunna kräva att de sevärdheter och gator som nämns i texten ska gå att hitta. Allt för ofta är så inte fallet.

24 november

gårDagens kvinna: Jeanne des Anges

En nunna i Loudun, Frankrike, som led av erotiska mardrömmar, konvulsioner och ett falskt havandeskap efter att blivit försmådd av Curé Grandier. Han blev bränd på bålet, hon blev dyrkad. Aldous Huxley har berättat om det i The Devils of Loudon (1952) och Ken Russell gjorde filmen The Devils (1970)

Läst

* Everyman Guides: Brittany

Jag har varit stor beundrare av den här guideboksserien och har väldigt många av dem. Men av volymen om Bretagne är det svårt att förstå varför. Bildmaterialet är fortfarande rikt, även om man ibland gör misstaget att ge utsikter ett så litet format att det blir meningslöst. Av en bra guide ska man kräva att de platser som nämns lätt ska kunna hittas i bokens  kartor, men de flesta namnen finns inte ens med. Det är ett vanligt gravt misstag att kartritarna gör kartor utan att läsa texten. Kartan över regionen är rutindelad, så att man ska kunna hänvisa till den ruta där man kan hitta orten. Boken innehåller inga hänvisningar. Man får klara sig helt själv, och oftast kommer man fram till att namnet inte ens är utsatt. På stadskartorna finns det inga gatunamn. Franska och engelska blandas utan logik, att Jacobin Museum är samma sak som Musée des Jacobins är relativt lätt att komma på, men det finns varianter som icke-franskkunniga kan få svårt med. Guideböcker ska vara vägledande, inte förvirrande.

Sett

Nightcrawler — USA 2014 Dan Gilroy

Jake Gyllenhaal är creepy i vanliga fall, här spelar han en socialt handikappad av valfri bokstavskombination. Hans kalla logik och sätt att tala borde skicka ut varningssignaler, men det finns alltför många varianter i det verkliga livet för att man inte ska märka något direkt. Antagligen är det en fördel om man är sån i jakten på att hitta och spela in de blodigaste händelserna, bilolyckor, skottdramer och annat som pågår i den amerikanska natten. Liknande äger rum i Sverige och andra länder, när folk parkerar i vägen för polis och ambulans för att med ”mobilen” få den bästa bilden att skicka in till tidningarna. Filmen är lika rolig som fas 3 i Arbetsförmedlingens långtidsvård.