EN MERVYN LeROY-SPECIAL och TVÅ SUPER-KVINNOR (minst).

gårDagens kvinna: Caroline Chisholm (1808-1877)

Caroline var det sista barnet av 16 till William Jones (hans tre första fruar dog i barnsäng). Hon var 6 när pappan dog. 1830 gifte hon sig med officeren Archibald Chisholm och följde med honom till Indien. 1834 grundade hon the Female School of Industry for the Daughters of European Soldiers i Madras. Även fruarna började gå i skolan. Hon födde två söner medan hon följde sin man runt om i Indien. När han på grund av hälsan fick permission flyttade de till Sydney i Australien, där hon 1841 grundade ett hem för ensamma kvinnor i Sydney, många reste till Australien för att finna lyckan men hamnade ofta i misär. Under de sju åren i Australien hittade hon hem och arbete åt 11 000 människor. Innan de återvände till England 1849 samlade de in 600 uttalanden från immigranter som slagit rot i New Wales som en uppmuntran till andra engelsmän att emigrera. Charles Dickens använde en del av dem i hans tidskrift Household Words. 1849 grundade hon the Family Colonisation Loan Society som lånade till halva reskostnaden. De ordnade egna skepp med bättre levnadsförhållande, vilket ledde till förbättringar på de kommersiella skeppen. 1851 återvände hon till Australien som en kolonial hedersagent för att hjälpa den nyanlända. 1854 hade hon möjliggjort för 3 000 att resa. Hon återvände till Europa och föreläste i England, Frankrike och Italien där hon träffade påven och fick hans medalj och byst. Där här är bara en bråkdel av hennes aktiviteter. Caroline och Archibald dog samma år. Då levde fortfarande fem av deras åtta barn.

Kronologi

Bertel Thorvaldsen (1768-1844): De tre gracerna och Cupido (1819).

---

“Föreningen för kvinnans rättigheter” grundades 1906 i Argentina. Att Julietta Lanteria 1918 kunde organisera ett kvinnoparti och ställa upp som kandidat till representanthuset berodde på att tanken på att en kvinna skulle kunna kandidera var inte ens nämnt i vallagarna. Provinsen San Juan gav kvinnor rösträtt 1927, men resten av landet följde inte efter förrän 1947. 1922 blev Teresa Ferrari de Gaudino professor i gynekologi vid universitetet i Buenos Aires.

Läst

* Kurt Weill Newsletter, vol 36, nr 1 2018

Redovisning av Music unwound: Kurt Weill’s America, ett projekt i El Paso, plus recensioner, bl a av TV-serien Babylon Berlin och avsnitt ur Weills brev, skrivna för 100 år sedan. Den här gratistidningen är värt sitt pris, två gånger om året.

Sett

* RBG – USA 2018 Julie Cohen, Betsy West – om Ruth Bader Ginsburg

En dokumentär om den 85-årige lilla domaren i USA:s högsta domstol som mer än någon annan medverkat till att lagstiftningen i jämställdhetsfrågor ändrats.

* Ex libris – USA 2018 Frederick Wiseman

Wisemans dokumentärer är av nödvändighet långa eftersom vi med egna ögon och förstånd ska komma nära de ämnen han väljer att skildra. Här är det New York Public Library med alla dess aktiviteter, avdelningar och filialer.

---

Amerikanska filmer regisserade av Mervyn LeRoy:

* Show girl in Hollywood – 1930
Alice White var sympatisk och gullig (i stil med Tutta Rolf), men kunde varken dansa eller agera och hon gjorde ingen filmkarriär. Många intressanta glimtar ifrån hur en tidig ljudfilm görs, mer så än i Singin’ in the rain. Två 2-färgsTechnicolor sekvenser, som var svart-vita i den här kopian.

* Top speed – 1930

* The Heart of New York – 1932

* Elmer the Great – 1933

* Hi, Nellie! – 1934

* Heat lightning – 1934

* Page Miss Glory – 1935 med: Marion Davies

* Sweet Adeline – 1935 med: Irene Dunne – musik: Jerome Kern, Oscar Hammerstein II

* Three men on a horse – 1935

* The king and the chorus girl – 1937 manus: Norman Krasna, Groucho Marx

* Madame Curie – 1943 med: Greer Garson (Marie Curie)

---

* The Growler story – USA 1953 John Ford
Kortfilm om en u-båtshjältar, tillägnad deras fruar.

* The long grey line – USA 1955 John Ford – om Marty Maher

* Chesty – a tribute to a hero – USA 1976 John Ford (sista)
En hyllning till Chesty Puller

Kvinnan som ritade Mexico Citys karta.

gårDagens kvinna: Emily Edwards (1888-1980)

En av de få kvinnliga kartograferna i historien. Hon föddes och levde större delen av livet i San Antonio, Texas, där hon fick en konstutbildning. Hon undervisade i konst och bildade 1924 San Antonio Conservation Society . Från 1925 forskade hon på mexikanska muralmålningar och träffade Diego Rivera och Frida Kahlo. Många av hans visuella tankar återfinns i den karta över Mexico City hon ritade.

Kronologi

Talmud, den judiska samlingen av lagar från 400-talet, anklagar kvinnor att prata för mycket: ”Ten measures of speech descended to the world; women took nine, men one.”

Bankett i Nebamuns och Ipukis grav i Tebe, Egypten, 19:e dynastin.

Läst

* Neal Stephenson: Cryptonomicon

Stephenson menar att hans böcker är science-fiction även om de utspelar sig i historisk tid. Han har ett blommigt språk som det tar ett tag att vänja sig vid. Och han gör detaljerade utsvävningar, kanske för att fylla ut de 900 sidorna. Den här hoppar hänsynslöst mellan andra världskriget och nutid och antagligen någon annan tid också. Kryptering och försöken att hålla information hemlig står i centrum. Ibland blir texten rena vetenskapen. Jag håller sedan några år på med hans Barock-trilogi och har kommit knappt halvvägs genom volym två. Sitt inte och vänta på en snar anmälan.

---

I reklamen för en bok från 1950-talet jämfördes fördelarna med att krypa till 
sängs med en bok istället för en kvinna: 
                Bok            Kvinna
Textur          49%            100%
Tillgänglighet  100%           2-100% (beroende på konkurrensen)
Antal ord       60 000         11 
Skrattframkallande 97%         3% (i genomsnitt)
Miserabelhet (förmåga att få dig att känna dig eländig) 
                0%             73%
Sömnlöshet (förmåga att hålla dig uppe hela natten, på ena eller andra sättet) 
                80%            79% 
Överrocksbar (den lätthet varmed man kan placera den i rockfickan) 
                100%           11%
Kostnad         25 cent        $45 för middag (vin och taxi ej inräknat)

---

Ur försäkringsbolagens rapporter:
* En osynlig bil kom från ingenstans, träffade mitt fordon, och försvann.

Dagens råd: Mental Floss prevents Moral Decay.

Sett

Stroheim, Renoir och Joseph Kessel satt och söp en kväll. Plötsligt började Kessel tugga i sig sitt vinglas, utom skaftet som han slängde iväg. Renoir: Du borde inte gjort så. Det där var den bästa biten.

1/1
Dokumentärfilmaren Frederick Wiseman föddes den 1 januari 1930 i Boston, USA:
Det är mycket märkligt men alla [mina] filmer handlar om det normala. Och det som visar sig vara mer bisarrt än något annat är just det normala… Det är skillnaden mellan vad vi tror att vi gör och vad vi verkligen gör.

2/1
Filmaren Dziga Vertov (Denis Arkadievitch Kaufman) föddes den 2 januari 1896 i Byalitok, Ryssland (numera Polen):
Vi motsätter oss det hemliga samförståndet mellan ‘regissören-som-trollkarl’ och en förhäxad publik… Filmdrama är opium för folket.
Kino-dramat fördunklar ögat och hjärnan med en söt dimma – Kino-ögat [Vertovs journalfilmer] öppnar ögonen, rensar visionen.

FRÅGA: Vilken författare, producent, skådespelare och regissör döptes till Henry Warren Beaty?

Hört

A HISTORY OF THE MUSICAL

La Fille de Madame Angot
opéra-comique in 3 acts – Dec 4 1872, Fantaisies-Parisiennes, Brussels
Charles Lecocq – libretto: Clairville, Paul Siraudin,Victor Koning
French television recording from 1956.

Die Fledermaus
operetta – April 5 1874, Theater an der Wien, Wien
Johann Strauss II – libretto: Karl Haffner, Richard Genée
Overture.

Edward E. Rice 1849 – 1924
composer, director, producer

 

Evangeline
July 27 1874, Niblo’s Garden, New York
Edward E. Rice – book/lyrics: J. Cheever Goodwin (from Longfellow’s poem)
Evangeline march
Spinning-wheel song
Thinking, love, of thee
Sweet Evangeline
Nine Miserable Ruffians
The Farewell Waltzes

More than 300 music halls in London 1875.

Carmen
opera in 4 acts – March 3 1875,  Opéra-Comique, Paris
Georges Bizet – libretto: Henri Meilhac, Ludovic Halévy

---

SVAR: Warren Beatty

24 februari

gårDagens kvinna: Deborah

Israelisk sierska som genom sitt engagemang hjälpte landsmännen till en seger över kananéerna. Femte kapitlet av Domarboken i Bibeln kallas Deborahs segersång.

Läst

* Tidskriften FLM #15 2011

Ett par sista tankar kring detta nummer. I ett samtal diskuterar Lisa Langseth, Peter Bryngelsson och Erik Enocksson om att man inte vill bli manipulerad av film och att musiken är den värsta boven. Med det menar de antagligen att musiken har en stor betydelse för hur filmen uppfattas. För stumfilmen, som beledsagades av levande musik, anser många att musiken utgör halva upplevelsen. Olika musik till samma scen ger olika tolkningar av vad som egentligen berättas.

Man vänder sig mot konventioner i filmberättandet utan att förstå att det är det som är det gemensamma filmspråket. En totalt okonventionell film är antagligen obegriplig. Vad det handlar om är hur bra man är på att använda konventioner. Vi har 28 bokstäver i alfabetet. Med hjälp av dem kan man skriva allt från dravel till odödliga mästerverk.

Lisa (de använder förnamnen i texten) påstår att det är bara i Sverige som den här diskussionen förs. Det skulle man kanske ta som en fingervisning. Frånvaro av musik anses av vissa att det är sannare, något som panelen tycker är lika manipulativt som när det inte är tyst. Peter säger: “Det finns en äkthetslängtan. Man vill inte bli manipulerad. Det är en vänstertanke, en rest av Adorno och Brecht, som genomsyrade svensk tv länge.”

Brecht använde mycket musik i sina pjäser, han hade avsikter med dem, han manipulerade för att förtydliga avsikterna, men han ville också att publiken skulle vara medveten om processen, inte undra hur det ska gå, utan fråga sig varför det går som det gör.

Langseth manipulerar för fullt i Till det som är vackert, inte minst med musik, men också med en konstig vändning i affischen, som framställer en situation som är direkt motsatt till den i filmen.

Det går förstås inte att göra kreativa verk inom något område utan att manipulera. Man måste välja uttrycken så att summan av dem blir det slutintryck som motsvarar intentionerna, de kommer inte automatiskt, i bästa fall intuitivt om man är bra på det man gör, men oftast behövs planering och eftertanke. Grierson definierade dokumentär: “The creative treatment of reality.” Till och man Frederick Wiseman gör noggranna val i sina till synes neutralt betraktande dokumentärer. Annars blir det som om vi såg verkligheten genom en övervakningskamera.

I Sanna Samuelssons artikel Den nya filmskolan menar den intervjuade Ann-Sofi Sidén “Anledningen till att många elever kommer till konsthögskolorna kan vara att filmskolorna blivit så tekniska och industri-inriktade.” Den tekniska biten kan de lära sig efter hand eftersom de har ett sådant behov att berätta.

Daah! Det kanske fungerar när man skriver en text där allt som behövs är en penna, men även då behöver man lära sig en teknik (stava, grammatik, stilistik), så att det man skriver blir begripligt på det sätt man vill att det ska begripas. Filmen har den längsta vägen från tanke till förverkligande. Mer än en något annat uttryck, kanske, måste man veta hur man gör för att det ska bli som man vill.

De här texterna skrevs för fyra år sedan. Förhoppningsvis har man gjort en hel del insikter sedan dess. Åtminstone är det flera filmer som pekar på det.

Sett

* Relatos salvajes /Wild tales — Argentina/Spanien 2014 Damián Szifron

En episodfilm med sex berättelser som inte möts i slutet. Det säger sig självt att den ena episoden är intressantare än den andra. Det måste bli så när man konkurrerar med sig själv. Och hur toppar man den korta inledningen, Pasternak, där passagerarna i ett plan långsamt upptäcker att de alla känner Pasternak, och att de alla på olika sätt varit dumma mot honom.

I Las Ratas befinner vi oss på ett ödsligt matställe när en maffiaboss från servitrisens förflutna dyker upp. Det är förresten kockan på bilden, med sina redskap.

El más fuerte borde visas på alla körskolor som en del av utbildningen. Road rage har aldrig nått sådana höjder, eller ska det vara bottnar.

Bombita är terapi för alla som slagit sig blodiga mot myndigheternas hantlangare, oavsett om det är försäkringskassan eller lapplisor.  La propuesta är den episod som engagerar mig minst, antagligen för att offret är en gravid kvinna, nedmejad av en överklass-slyngel på ett övergångsställe. Här är det pengar som talar, nej, skriker!

Finalen är formidabel. Hasta que la muerte nos spear (Tills döden skiljer oss åt). En bröllopsfest som går käpprakt åt alla håll när bruden (Erica Rivas) håller på att krevera av indignation. En enkel situation får sin logiska följd. Så mycket effektivare än flamsandet i I nöd eller lust. Hela filmen är obligatoriskt åskådningsmaterial för alla som har ambitionen att göra en novellfilm.