30 december: dansk ”hjälte” & amerikansk ”hjältinna”

SETT

Tordenold gaar i land

— Tordennskjjold gaar i land – Danmark 1942 George Schnéevoigt

The World and the Woman 1

The World and the Woman – USA 1916 Eugene Moore, Frank Lloyd

En för sin tid ovanlig film, full av detaljer och med en moral som inte är riktigt rumsren. I delar av filmen syns tidens skador och det märkliga är att de som påtagligast när den dramatiken i filmen är som intensivast. En oavsiktlig metaeffekt.

The World and the Woman 2


12 december: bara danskt i dag

SETT

12 De fremde Vogel

De fremde Vogel – Tyskland 1911 Urban Gad – med: Asta Nielsen

Strikt talat en tysk film, men det är danskar som gjort den och den finns på den danska stumfilmssajten. Jag har inte hittat några uppgifter om var den är inspelad. Den enda plats jag personligen känner till där man färdas på kanaler i byn är Giethoorn i Nederländerna.

12 Sjette traekning

— Sjette traekning – Danmark 1936 George Schnéevoigt
Ännu en 30-talsfilm från den boxen med 20 danska filmer.

12 De dödes ö

De dødes ø – Danmark 1913 Vilhelm Glückstadt – fragment

Nordisk Films Kompagnis studier – Danmark 1915

2 december: brasilianskt, japanskt, danskt

LÄST

2 seriehistoria 1

— Svensk Seriehistoria, första boken

Så har jag vandrat bakåt från den fjärde boken, som var den första jag upptäckte, till ursprunget. Det har behållit samma koncept, olika författare skriver om olika delar av den svenska seriehistorien, den har bara blivit tjockare med åren. Här finns Göte Göransson, Förlagsaktiebolaget Hansa, Rolf Janson, Jan-E Israelsson, Folkskolans Barntidning 1892-1949 och hur projektet Svenskt Seriearkiv startade.

SETT

2 Valentina 1

— Valentina – Brasilien 2020 Cássio Pereira dos Santos

Kors, en optimistisk historia om en transperson i tonåren. Det hjälper nog att hon är väldigt charmig.

2 Valentina 2

2 Lynet 1

— Lynet – -Danmark 1934 George Schnéevoigt

Den andra filmen i min box med 20 danska filmklassiker, nåja, gamla filmer i alla fall. Filmer om filminspelning är oftast intressanta. I det här fallet tror man fått tag på en förrymd farlig fånge att spela sig själv, eller är det en dubbelgångare.

2 Lynet 2

2 rice harvest

Rice harvesting in Japan – ?England 1910
– Rice festival in Kyoto – ?Frankrike 1911
– Japanese festival – ?England 1909
Tre korta, okända filmer om livet i Japan. Alla finns på samma sajt, ett mycket sympatiskt ställe som samlar på texter och länkar till filmer före 1915. Om ni, som jag bara sett risplantering, kan ni se fram emot att få veta hela processen efter det skördats.

2 japanese festival

2 Kaerlighed og penge

Kaerlighed og penge – Danmark 1912 Leo Tscherning
Lumpacivagabundus – Danmark 1912

Danskar lägger ut alla sina stumfilmer på nätet allteftersom de digitaliseras. Jag har precis fått ett nyhetsbrev med de senaste.

2 Lumpacivagabundus 2


23 november: 100 doldisar – Blaa drenger.

LÄST

23 1

— Sight & Sound 2021 Summer

Ett dubbelnummer som förutom de ordinarie avdelningar presentera 100 dolda hjältar i filmen, från Gilda de Abreu (bild nedan)(1904-79), manusförfattare, sångare, producent, regissör, skådespelare i Brasilien, till Yoda Yoshikata (1909-91), manusförfattare till många av Mizoguchis filmer. Det finns många upptäckter att göra, och jag tänker återkomma med några namn. Bland recensioner av nya DVD-filmer finns det alltid något intressant, men den här gången är den annons som berättar om Early Universal, Vol 1 som är mest spännande. Det finns en hel del intressant där att lyfta fram.

23 2 Gilda dde Abreu

SETT

23 3

— De blaa drenge – Danmark 1933 George Schnéevoigt

Nordisk Film är världens äldsta filmbolag, så de har anledning att fira jubileer då och då. Boxen Nordisk Film Klassiker samlar 20 är deras filmer, från 30- till 70-tal och jag har precis sett den äldsta. Det är tanten som är stjärnan, så lite vet jag om dansk 30-talsfilm att jag utgick ifrån att det skulle vara den unga, söta flickan. Liva Weel var ytterst populär vid den här tiden, men också kompromisslös perfektionist, så hon gjorde aldrig någon mer film för Nordisk. Stämningen i filmen med det turnerande teatersällskapet påminner väldigt mycket om svensk film vid samma tid. Av filmerna i boxen är det sju som jag redan sett: Poeten og Lillemor i forårshumør (1961), Rasmines Bryllup (1935), Jeg er sgu min egen (1967), Kispus (1956), Mød mig på Cassiopeia (1951), Bolettes Brudefærd (1938) och Tre små piger (1966). De andra återkommer jag till.

23 4 de blaa drenge

23 5 de Liva Weel

En öl- och whiskymässa – 11 april

IMG_0218

– Ah, hör du ljudet.

En förväntansfull  kommentar från en besökare på väg in mot mässgolvet när han hörde sorlet. Efter ett par misslyckade försök blev det förra året skandalsuccé för En öl och whiskymässa när en stor del av publiken inte kom in, trots  förköpsbiljetter. I år hade man organiserat bort kaoset, så mycket att det inte fanns den minsta kö utanför Svenska Mässan i Göteborg på fredagseftermiddagen.

IMG_0217

Till skillnad från TUR-mässan så kommer den här att öka, så länge folk dricker öl och whisky. Utställarytan är dubbelt så stor. Till skillnad från TUR, så letar besökarna inte i första hand efter information, även om det finns en del om man tittar noga Nej, det är den definitiva krogupplevelsen man är ute efter. Och den tycks man få. Ljuset är dämpat, så att man ska känna igen sig i miljön. Det här är inte en mässa man besöker ensam, som jag gjorde under en timme. Jag var helt enkelt nyfiken på hur den fungerande, och det visade sig vara ungefär som jag trodde. Att dricka är huvudsaken, precis som på krogen, och det känns antagligen som att ha kommit till Paradiset för de som brukar göra det. Att gå ensam på krogen är oftast inte så roligt, men där kan man åtminstone sitta i en hörn och fundera på livet. Att gå ensam på den här mässan är rena katastrofen. Öl- och whiskyprovning kräver gemenskap, så att man kan utbyta erfarenheter. Det verkar dassigt och stå och tycka för sig själv, men man kan förstås ringa upp någon och berätta hur man uppfattar den rökiga smaken.

IMG_0208

IMG_0213

Det vimlar av organiserade provningar för de som inte vill gå omkring på måfå mellan de olika barerna (montrarna som det kallas här), större som man beställer i förväg, från 100 till 500 kr (singel malt), och mer improviserade i montern. Men hur många klarar man under en mässa innan omdömet blir så där härligt lulligt när det mesta smakar bra. Man kan förstås spotta som proffsen gör, men jag såg inte till några spottkoppar. Föredrag och kommentarer i en mässmonter brukar vara svåra att följa på grund av den höga ljudnivån, så det var glädjande att se hur man förbättrat tillvaron genom att ge besökarna hörlurar när de satte sig ner för att vara med om en provgenomgång. Hoppas det här utvecklas och får en ökande användning.

IMG_0209

IMG_0210

Stämningen steg under den timme jag var där och ändå var det bara sen eftermiddag. De här bilderna är tagna innan exteriörbilderna ovan, som jag tog på vägen hem.

IMG_0215 IMG_0216

Mångfalden frustrerade mig, om jag nu skulle prova någonting, var skulle jag börja. Hade jag hittat belgiska öl, så hade det inte varit några problem. Men det blev några ölkorvar och sedan gick jag till bolaget och köpte fem för mig nya öl för att prova i lugn och ro. Trots att jag druckit närmare 300 olika belgiska ser jag fortfarande fram emot en ny. Det började med en belgisk resa, som jag skrivit om här.

IMG_0214

 

Hört

Här är anteckningarna till denna text.

31/10 1989
Sov länge. Solen sken när jag vaknade, men den gick och la sig när jag steg upp. Tydligen någon stors skiftgångs-princip. I dag stod verkligen någon utanför fönstret, en gammal man med en lie. Hoppsan, det var lite oväntat, tänkte jag, men det visade sig vara en granne med räfsa. Han hade blivit misstänksam när han såg den öppna dörren. De är omtänksamma på landet.

Eftersom kapitel 1 var för svårt började jag skriva på kapitel 2, men det gick trögt. Antagligen behöver jag någon sorts inspiration. Har hört talas om att andra dricker vin när de ska bli kreativa, men jag somnar efter två mellanöl.

Cyklade in till Simrishamn. Ingen kö på turistbyrån, frågade hur jag kunde komma härifrån. Vandrade uppför Storgatan och hittade bageriet, bokhandeln, bron och bolaget – de fyra ben som behövs för att varje människa ska kunna stå på sina fötter.

På Grand hade det varit Sverigepremiär på Batman i fredags, men den ena kvällsföreställningen hade redan ersatts med Old Gringo. På fredag är det dags för den nya Jönssonligan. Det kan kanske bli ett trevligt avbrott – snacka om att sänka ambitionsnivån för stimulering alltså.

Köpte ut på bolaget så att det skulle räcka till kapitel 1-4 och hittade tillbaka till stugan.

Hur mycket ska en författare producera per dag egentligen? En sida, tio, ett kapitel? Utan några definitiva riktlinjer är det svårt att veta när det är dags att bli deprimerad.

Gick ner till stranden i mörkret för att se om det hjälpte. När jag kom tillbaka till stugan och öppnade dörren möttes jag av hunden som hoppade upp på sina kraftiga ben och rusade glatt skällande mot mig. Det skulle ha varit välkomnande om jag inte plötsligt kom på att jag inte har någon hund …

Nej, jag fabulerade bara. Det verkar som det är bra med hav. Och det där med vin var inte så dumt heller. Efter ett par glas till fisken kom jag faktiskt igång med kapitel 3 (kapitel 2 var för svårt). I morgon ska jag ta till stearinljus och öppen brasa också.

Läst

https://i0.wp.com/media.flm.nu/2013/09/flm2223.jpg

* FLM #22/23, OKTOBER 2013

Jag läser 100 böcker och tidningar samtidigt, ja, inte samtidigt på det sättet, men de ligger i tre högar kring sängen, en på toaletten och en där jag kan plocka något på vägen ut. I regel kommer jag ner i högarna med 10-20 böcker varje dag, ibland bara ett par. Det här innebär förstås att jag nästa alltid avslutar en bok och det är därför som jag kan rapportera en läst bok så ofta, men det innebär också att det i regel tar väldigt lång tid att komma igen en bok, eller, som i det här fallet, en tidning.

Jag upptäckte FLM för ett par år sedan när jag köpte en utgallrad årgång, tyckte innehållet var annorlunda och layouten barnslig. Nu har både innehåll och layout blivit normalare. Den stora frågan i dubbelnumret är ”Varför är svensk film så dålig?”.  ”Sedan Mammut nominerades till Guldbjörnen år 2009 har 257 filmer tävlat om de finaste festivalpriserna i Cannes, Venedig och Berlin. Ingen av dem har varit svensk. Artikelförfattaren Jacob Lundström skyller på ”mossiga lagerkransar krönta av konservativa festivalledningar”. Det är som att säga att läraren gjort konstiga frågor när man blir underkänd på ett prov. Möjligen är det ironiskt menat.

Ett antal människor har fått frågan ”Varför har svensk film så svårt att hävda sig internationellt?” Och svarat har: Jakob Abrahamsson, Björn Runge, Pia Lundberg, Marie Strauss, Git Scheynius, Gunnar Bergdahl, Eva af Geijerstam, Marit Kapla, Erika Wasserman, Kasper Collin, Marta Dauliute och Mattias Nohrborg. Ingen av dem håller med. Frågan är fel ställd, magistern.  Det finns en internationell filmvärld utanför de tre festivalerna och man måste inkludera den för att rätt mäta svensk film i världen. Det tråkigaste som kan hända för en regissör är att hennes film blir en festivalfilm, dvs bara visas på filmfestivaler. Det är förstås roligt att åka runt och träffa festivalpublik, men det kan ingen leva på i längden om filmen sedan försvinner utan att få någon distribution.

Marit Kapla tycker att ”Festivalerna verkar lägga sig vinn om geografisk spridning i tävlingssektionen, dock inte en könsmässig spridning.” Det beror väl på att det finns fler länder än kön. Och att det finns betydligt fler filmer av manliga regissörer att välja bland. Man kan ju inte ta med en film av en kvinna bara för att ha med en kvinna, det bör ju vara bra också, eller åtminstone intressant. Att beskylla festivalledningar för gubbighet är nonsens.  Det är bra för alla festivalers image att få med många filmer av kvinnor, eftersom det anses som betydelsefullt av många. Jag tycker att man får gå till botten och se till att fler kvinnor gör film, oavsett om de vill det eller inte. Det är först när hälften av världens filmer görs av kvinnor som det är rimligt att hälften av filmerna i festival är gjorda av kvinnor. Statistiskt sätt.

Kasper Colling och Marta Dauliuete kommer med den naivaste kommentarer: ”Vi anser att det största problemet är att det är svå svårt att på allvar praa kultur och konst inom filmområdet, inte minst från politikerhåll och bland beslutsförfattare.” Skulle pratandet leda till bättre flmer, vad är det för vits att göra en bra film om ingen ser den.

Sett

https://i0.wp.com/www.contrepoints.org/wp-content/uploads/2013/12/A-Touch-of-Sin.jpg

* Tzian zhu ding (A touch of sin) – Kina 2013 – Zhangke Jia

Från den första bilden med den omkullkörda lastbilen och de utslängda tomaterna förstod jag att den här kommer att bli en bra upplevelse. Många har klagat på att de saknar det lyriska och kontemplativa från regissörens tidigare film Still life. Men det finns där för den som kan titta bortom våldsutbrotten. Det är en förutsättning, som kontrast, för de våldsamma passagerna. Fyra historier, fyra människor, som på grund av omständigheterna till slut tar till våld. Det är fullt av kritik och ironi  över det kinesiska samhället (som flickorna på bordellen i pionjäruniform, se nedan) och det är lite förvånande att den har kunnat produceras, men den lär inte kunna visas i Kina.

https://i0.wp.com/p0.storage.canalblog.com/05/70/110219/92559349_o.png

* Rasmines bryllup – Danmark 1935 – George Schnéevoigt

Älskad buskis från den danska filmhistorien med lanthandel, balkong, bakgård, ilsken patriakat som står i vägen för allt, ungt par (han blir dansk cykelmästare), äldre par, ett par populära sånger och bröllop på slutet.

https://i0.wp.com/www.godedanskefilm.dk/Filmbilleder/rasmines%20bryllup%202.jpg