gårDagens kvinna: Rosa Mayreder (1858-1938)
Österrikisk kvinnosakskvinna, musiker, pacifist och sociologisk författare, skrev även sexualpsykologiska essäer såsom Akese und Erotik (Asketism och erotik), Ideen der Lieber, Geschlecht und Kultur (Sex och kultur), Zur Kritik der Wiblichkeit (Till kritiken mot femininitet) , Die Krise der Ehe. När hon var 17 vägrade hon bära korsett. När hon var 70 blev hon hedersmedborgare i Wien.
Kronologi
William Hogarth (1697-1764): Porträtt av sex bland konstnärens tjänstefolk (ca 1750-55)
I kinesisk skrift är tecknet för ”god” (hao) ursprungligen en teckning av en moder med sitt barn.
Läst
* Hans-Olof Hansson: Småkyrkorörelsen i Göteborg 70 år
Jag hade hoppats på lite mer om byggnaderna, och inte så mycket om rörelsen.
Words
Toity poiple boids
Sitt’n on der coib
A’ choipin’ and a’ boipin
An’ eat’n doity woims.
(Anonym poet från Bronx.)
Sett
* Mary Shelley – England/Luxemburg/USA 2017 Haifaa Al-Mansour – med: Elle Fanning (Mary Shelley)
Det är ett väldigt avskalat liv, som av dramaturgiska skäl koncentrerar sig på Marys relation till mor, halvsyster och Percy. Det blir för mycket ”Så här gick det till när jag skrev Frankenstein.” De är mina två favoritkvinnor i historien och litteraturen, Mary och Mary. Det bästa sättet att komma dem nära är att läsa alla inblandades dagböcker och brev. Och använd det tolv tjocka volymer stora verket Shelley and his circle som handledning. Det analyserar i detalj olika dokument för att få ut hela sanningen ur dem. Det är faktiskt bitvis som en deckare när vi får följa hur Mary och Shelley lyckades rymma, eller hur det gick till när Shelleys hustru dränkte sig i Hyde Park. Det är ett stort projekt att ge sig in i den här världen.
* Escape in the fog – USA 1945 Oscar Boettischer
Oscar skulle snart byta namn till Budd, som kanske passar bättre på en västernfilmregissör.
* Sinners’ holiday – USA 1930 John G Adolfi – med: James Cagney, Joan Blondell
Ingen av dem är favoriter hos mig, men eftersom det är bådas debutfilm nämner jag dem. Cagney är från början som han fortsätter att vara i film efter film, jobbigt kaxig och ansvarslös, även i Ceiling zero. Det är många fina scener från nöjesfältet Coney Island.
agoraspeaks 