gårDagens kvinna: Marion Barbara “Joe” Carstairs (1900-1993)
Lesbisk racerbåtsförare, som vann tävling efter tävling. Hon var en 1920-talets mest excentriska kvinnor. När hon fick en liten pojkdocka i present köpte hon kläder till den från Italien, lät sig fotograferas tillsammans. Hittade på äventyr åt honom, på 60-talet åkte han till månen. När hon dog kremerades de tillsammans och de ligger i samma grav. 1933 köpte hon en ö Väst-Indien, Whale Cay. Hon gjorde sig till drottning, stiftade lagar och hade egen poliskår. Sprit och otrohet var förbjudet, utom för henne själv. Hon byggde skola, kyrka, affär och inspekterade ägorna på motorcykel. Hon ansåg att hon hade rätt att namnge alla nyfödda på ön.
Läst
- Walter Benjamin: Passagearbetet. Paris, 1800-talets huvudstad. Band I-II
Jag känner mig lurad. Två-tre gånger har börjat läsa det här verket och gett upp efter några sidor. När den kom i en ny svensk upplaga i två delar (den tidigare var i tre) och illustrerad tänkte jag att nu ska verkligen ta mig igenom det massiva texten. Jag läste 2-3 sidor om dagen, men när jag kommit halvvägs (i båda volymerna) började jag förstå att jag inte kommer att få veta något om Paris’ passager, det närmaste är en karta med namnen på dem innanför bokens pärmar. De välkomnande illustrationerna är för små och saknar förklarande bildtexter.I stället omges de av långa sjok av text från boken som gör att man får läsa samma passager två gånger. Benjamins verk blev aldrig färdigt. Vad som getts ut är hans anteckningar som han samlat under olika teman: Mode, Järnkonstruktion, Samlaren, Baudelaire (det omfångsrikaste kapitlet), Flanören, Paris’ gator, Spegel m fl. Benjamin har inte något lätt språk, jag har läst hans Understanding Brecht, men man kunde tänka sig att han inte behövde svänga till det så när han bara gör anteckningar från olika källor, kanske kände han på sig att det var de som en gång skulle ges ut. Andra delen består mest av en brevsamling, en korrespondens där han själv och vänner kommenterar det pågående arbetet. Det var ett långt brev från Theodor W Adorno som fick mig att inse att jag nog inte kommer att lära mig så mycket om passagerna. Det var inte meningsfullt att fortsätta. Ibland undrade jag om översättaren Ulf Peter Hallberg krånglat till svenskan i onödan, men utan att ha originalet att jämföra med kan det påstående vara orättvist. Normen är att inte översätta boktitlar (om de inte är utgivna på svenska), men eftersom förekomsten av dem är riklig borde nog allt fått en svensk översättning inom parentes. Det finns passager som är på danska, de borde förstås också ha översatts till svenska. Det finns ordförklaringar men de är nyckfulla och inkonsekventa. Ett projekt har gått i graven, inte bara för Benjamin, utan även för mig.
Sett
* The wandering company – USA 1984 Humphrey Dixon
En dokumentär om Merchant-Ivory.
* Helen, queen of the Nautch girls – USA 1971 Anthony Korner – manus: James Ivory
Dansare som medverkat i över 700 Bollywood-filmer.
Läs mer om Helen i Wikipedia
The first screen kiss:
The widow Jones – US 1896 William Heise (Edison) – with: May Irwin, John Rice ”absolutely discusting” (The Chap Book)
DODO
Ur Folkets Bok (1906): Drontlika (Dididae), en till dufvornas ordning hörande familj, hvars medlemmar genom byggnaden af sin näbb betydligt afvika från alla kända dufarter, enär den har starkt tandade kanter. Till familjen hörde den under den nyare tiden utdöda Dronten (Didus ineptus), äfven kallad dodo och dudu.Men varför dödö? (forts)
Hört
Gershwin on the Internet
275. A foggy day
A damsel in distress (film) 1937 – Lyrics: Ira Gershwin
many more…
agoraspeaks 