Läst
* Ohba/Obata: Death note: 1. Tristess
Alla har tråkigt. För att liva upp livet och döden lämnar en dödens ängel över en dödsbok till en vanlig tonåring. Den som följer bokens regler kan bestämma när och hur människor ska död. Från början gav det intryck av en av alla dessa gimmickar som blir orsaken till en berättelse, men idén är tillräckligt väl genomförd för att jag ska beställa del 2. Det finns uppåt en tretton delar innan den slutliga upplösningen. Om jag ska hänga med så länge måste det vara verkligt bra.
Sett
* American hustle – USA 2013 – David O Russell
Visst finns det riktigt roliga scener, men det är också väldigt rörigt och inte särskilt sympatiskt, vilket är senaste innegrejen. Det blir som en serie nummer i en show där vissa får ta stor plats och är värda det, medan annat flyter viljelöst omkring. Inte min grej. Men de många förförelsescenerna är ovanligt heta, och retsamma eftersom det aldrig leder till något. Amy Adams i ständigt djup urringning vill jag gärna se mer av. Hon är med i aktuella Her också och tidigare var hon Lois Lane i Man of steel.
* Soschite chichi ni naru (Sådan far, sådan son) – Japan 2013 – Hirokazu Kore-eda
Efter sex år får två familjer veta att deras söner förväxlats på sjukhuset. Så då är det bara att byta. Eller? Ett lyhört manus leder oss igenom alla faser av den plågsamma situationen. Regissören har jämförts med Ozu. Känslan för barnen finns där, och humorn i vardagslivets ofta tragiska situationer. Men Ozus så speciella filmstil? Det hade nog varit katastrofalt om Hirokazu hade försökt härma den. Ingen risk eftersom regissören aldrig försökt likna någon annan. Det är kritiker och publik som behöver göra den här jämförelsen för att enklare formulera sin upplevelse. Hirokazus egen stil är bra nog.
* Behind that curtain – USA 1929 – I rving Cummings
En kuriös film, dels är den en extremt bra exempel på hur ovant det var att spela in ljudfilm vid den här tiden. Trots de långa, styltiga dialogscenerna lyckas filmen märkligt nog engagera. Dels är den ännu torftigare som en Charlie Chan-film, den första med ljud, eftersom Chan bara dyker upp några minuter i slutet. Eftersom jag har hittat elva Chan-filmer på nätet som jag inte sett tänkte jag komplettera (jag har redan sett 22). I brist på en Chan-bok använder jag Leonard Maltins Classic Movie Guide för att pricka av. Han har i boken sammanställt de viktigaste, och några oviktiga, filmserierna, The Falcon, Perry Mason, Tarzan m fl. Och en hel del av dem finns på nätet, så det blir mycket att göra den närmaste tiden.
agoraspeaks 