24 februari

gårDagens kvinna: Deborah

deborahandbarak2

Israelisk sierska som genom sitt engagemang hjälpte landsmännen till en seger över kananéerna. Femte kapitlet av Domarboken i Bibeln kallas Deborahs segersång.

Läst

flm15 3

* Tidskriften FLM #15 2011

Ett par sista tankar kring detta nummer. I ett samtal diskuterar Lisa Langseth, Peter Bryngelsson och Erik Enocksson om att man inte vill bli manipulerad av film och att musiken är den värsta boven. Med det menar de antagligen att filmen har en stor betydelse för hur filmen uppfattas. För stumfilmen, som beledsagades av levande musik, anser många att musiken utgör halva upplevelsen. Olika musik till samma scen ger olika tolkningar av vad som egentligen berättas.

Man vänder sig mot konventioner i filmberättandet utan att förstå att det är det som är det gemensamma filmspråket. En totalt okonventionell film är antagligen obegriplig. Vad det handlar om är hur bra man är på att använda konventioner. Vi har 28 bokstäver i alfabetet. Med hjälp av dem kan man skriva allt från dravel till odödliga mästerverk.

Lisa (de använder förnamnen i texten) påstår att det är bara i Sverige som den här diskussionen förs. Det skulle man kanske ta som en fingervisning. Frånvaro av musik anses av vissa att det är sannare, något som panelen tycker är lika manipulativt som när det inte är tyst. Peter säger: “Det finns en äkthetslängtan. Man vill inte bli manipulerad. Det är en vänstertanke, en rest av Adorno och Brecht, som genomsyrade svensk tv länge.”

Brecht använde mycket musik i sina pjäser, han hade avsikter med dem, han manipulerade för att förtydliga avsikterna, men han ville också att publiken skulle vara medveten om processen, inte undra hur det ska gå, utan fråga sig varför det går som det gör.

flm15 1

Langseth manipulerar för fullt i Till det som är vackert, inte minst med musik, men också med en konstig vändning i affischen, som framställer en situation som är direkt motsatt till den i filmen.

Det går förstås inte att göra kreativa verk inom något område utan att manipulera. Man måste välja uttrycken så att summan av dem blir det slutintryck som motsvarar intentionerna, de kommer inte automatiskt, i bästa fall intuitivt om man är bra på det man gör, men oftast behövs planering och eftertanke. Grierson definierade dokumentär: “The creative treatment of reality.” Till och man Frederick Wiseman gör noggranna val i sina till synes neutralt betraktande dokumentärer. Annars blir det som om vi såg verkligheten genom en övervakningskamera.

flm15 2

I Sanna Samuelssons artikel Den nya filmskolan menar den intervjuade Ann-Sofi Sidén “Anledningen till att många elever kommer till konsthögskolorna kan vara att filmskolorna blivit så tekniska och industri-inriktade.” Den tekniska biten kan de lära sig efter hand eftersom de har ett sådant behov att berätta.

Daah! Det kanske fungerar när man skriver en text där allt som behövs är en penna, men även då behöver man lära sig en teknik (stava, grammatik, stilistik), så att det man skriver blir begripligt på det sätt man vill att det ska begripas. Filmen har den längsta vägen från tanke till förverkligande. Mer än en något annat uttryck, kanske, måste man veta hur man gör för att det ska bli som man vill.

De här texterna skrevs för fyra år sedan. Förhoppningsvis har man gjort en hel del insikter sedan dess. Åtminstone är det flera filmer som pekar på det.

Sett

Relatos_salvajes

* Relatos salvajes /Wild tales — Argentina/Spanien 2014 Damián Szifron

En episodfilm med sex berättelser som inte möts i slutet. Det säger sig självt att den ena episoden är intressantare än den andra. Det måste bli så när man konkurrerar med sig själv. Och hur toppar man den korta inledningen, Pasternak, där passagerarna i ett plan långsamt upptäcker att de alla känner Pasternak, och att de alla på olika sätt varit dumma mot honom.

relatos 1

I Las Ratas befinner vi oss på ett ödsligt matställe när en maffiaboss från servitrisens förflutna dyker upp. Det är förresten kockan på bilden, med sina redskap.

relatos 4

El más fuerte borde visas på alla körskolor som en del av utbildningen. Road rage har aldrig nått sådana höjder, eller ska det vara bottnar.

relatos 3

Bombita är terapi för alla som slagit sig blodiga mot myndigheternas hantlangare, oavsett om det är försäkringskassan eller lapplisor.  La propuesta är den episod som engagerar mig minst, antagligen för att offret är en gravid kvinna, nedmejad av en överklass-slyngel på ett övergångsställe. Här är det pengar som talar, nej, skriker!

Finalen är formidabel. Hasta que la muerte nos spear (Tills döden skiljer oss åt). En bröllopsfest som går käpprakt åt alla håll när bruden (Erica Rivas) håller på att krevera av indignation. En enkel situation får sin logiska följd. Så mycket effektivare än flamsandet i I nöd eller lust. Hela filmen är obligatoriskt åskådningsmaterial för alla som har ambitionen att göra en novellfilm.

relatos 2

Läst

https://i0.wp.com/farm4.static.flickr.com/3266/2827672494_701d8e9e8f.jpg

* Cyril Pedrosa: Three Shadows

Trots ”slarviga” teckningar, ibland är det svårt att veta vem det föreställer, vilket gör handlingen något oklar, så skapas en märkligt ödesmättad stämning. Det okända främlingarna uppfattas av familjen som ett hot, som leder till drastiska handlingar för att söka undkomma. Kanske är upplösningen lite för mycket självklar, det där man aldrig riktigt kan komma undan, så varför försöka. Men resan dit är engagerande.

https://i2.wp.com/guttergeek.com/2008/page123/threeshadows/files/page137_2.jpg

Sett

https://i0.wp.com/www.fhp.nu/Global/Bio/Filmer/Hotell/HOTELL_affisch.jpg

* Hotell – regi: Lisa Langseth, med: Alicia Vikander

Jag fann Langseths första film problematisk. Så här skrev jag från Mannheim.

The Swedish film Till det som är vackert by Lisa Langseth is having a good reception both at home and abroad. It was the best film in its section in Pusan, Korea and it got an honorable citation for the main actress at the Mannheim-Heidelberg festival.
The acting by Alicia Vikander is impressive indeed, the combination of classical music and the social problems of the world of the young is refreshing and the concert house as a working place is exciting. So it is easy to forget that it is also a problematic film. Not only are there serious flaws in the dramatic structure, more importantly the message of the film is dubious.

In short, what the film says is that it is all right to kill a conductor to get a job. That statement is of course a challenge to the viewer, like the early Tarantino films, only Till det som är vackert is set, not in film land, but in the real world of youth. Many can easily see their own situation in the character played by Vikander. One trauma of growing up after finishing school is the repeat visits to the unemployment agency. Imagine the relief to finally be able say that you got a job. If you are treated unfairly, especially by a man, it is all right to get away with murder.

The filmmaker tries in different ways to build up a defence for the character. In the Swedish adverts there is a picture of the girl looking into the camera, standing defiantly, while the conductor is clinging to her side. It should actually be the other way around to represent the situations in the film correctly.

The first international title was Beloved, later changed to Pure. No one is loved in the film and no one is pure. The titles and the picture in the advert must be an expression of Lisa Langseth’s love and admiration of her character, but they are not a reflection of what happens in the film, it’s more an encouragement to the audience to embrace this woman, no matter what. And it probably works. The film was one of three that a jury of cinema owners in Germany recommended. They thought that the character had “courage and passion”.

There is an omnious feeling in the end when the murderess sits among the children in the audience. I don’t think you are suppose to read the film that way, but maybe we will find out in Pure 2

The Swedish title translates into To that what is beautiful, which refers to classical music, especially Mozart, the concert house and other things that are apart from the ugly suburbian youth world. The problem is that it doesn’t actually make her do things, she sorts of just rambles around, even the except kill a conductor, just flows along. Cows milk better listening to Mozart. If it works for the cows…

It is easier to see the problems if you make a gender switch. Imagine the conductor being a woman and the girl a boy. That film would probably not be as much applauded.
The Danish film Hold om mig by Kaspar Munk was also in competition at Mannheim-Heidelberg. It is based on a true event in Poland where a school girl killed herself after being sexually harssed by her school mates. It won the Ecumenical Prize and in the thank you speech the director said that this was the first time it had been shown for an adult audience. In Denmark there had only been special screenings for schools. I don’t think anyone would get that idea in Sweden for Till allt som är vackert.

I början kändes Hotell som en direkt fortsättning på Till det som är vackert. Antagligen kombinerat med mina problem att skaka av mig den första filmen. Men efter att filmen började göra skäl för namnet, det vill säga när gänget började utöva självterapi i olika hotellanläggningar, tog filmen en annan vändning. En konsekvent vändning som man nog sällan kan se i svensk film. Det blev hämningslöst och förutsättningslöst och om man hade eventuella dubier så hann man aldrig utveckla dem, det vill säga vad som händer när man ser en bra film, eventuella invändningar hinner aldrig få fotfäste.

https://i0.wp.com/tv.aftonbladet.se/webbtv/noje/film/article14774.ab/BINARY/623x350/7a4293dc2ce8f11a60895d9ecaf9c3b44ab6ced6.png

https://i1.wp.com/b.vimeocdn.com/ts/445/488/445488093_640.jpg

Nya öl

Saison d’Erpe-Mere
Kissmeyer Smokey Oktober
Spaten Oktoberfestbier
Löwenbräu Oktoberfestbier
Chimay Dourée Goud – ännu en variant av den lilla knubbiga, men under 5%, har svårt att nå upp till de andra, även i smak
Innis & Gunn Oloroso Cask