gårDagens kvinna: Ellen Terry (1848-1928)
En engelsk skådespelare som under flera decennier var den ledande Shakespeare-tolkaren. Hon kom från skådespelarfamilj och gifte sig när hon var 16 med 46-årige konstnären George Frederick Watts, det varande mindre än ett år, och hon inledde ett förhållande med Edward William Godwin och drog sig tillbaka under sex år, fick dottern Edith och sonen Edward Gordon, som båda gavs efternamnet Craig för att försöka dölja att de var födda utanför äktenskapet. 1878 blev hon medlem av Henry Irvings grupp. 1903 blev hon chef för Imperial Theatre i London med Bernard Shaw och Ibsen som främsta program. Hon gjorde en del film på 1920-talet. Hennes karriär sträckte sig över 7 decennier. 1925 hedrades hon med Dame Grand Cross of the Order of the British Empire.
Glasmålning av G F Watts
Kronologi:
Grekiska kvinnor lever så skyddade under första århundradet efter Kristus att de kunde föda två eller tre barn utan att någonsin se sin make under dagen. En frågar sin fru varför hon aldrig har sagt att han har dålig andedräkt och får svaret: “Jag trodde alla män luktade så.”
Kvinnogestalter i klippmålning, Sefar, Tassili N’Ajjer, Sahara – Neolitisk, ca 3000 f.Kr.
Do do
Volkert Evertsz var bevisligen den sista person som såg en levande dront. Detta hände 1662 på en liten ö strax utanför Mauritius. Det bör vara samma person som led skeppbrott det året och som i andra källor kallas för Volquard Iversen. Forskare har hittat en statistisk metod för att bestämma hur länge en art kan tänkas leva baserat på de tio sista observationerna. Dronten ska utifrån den uträkningen ha dött ut 1690.
Läst
- Ingo F Walther: Paul Gauguin 1848-1903. En avhoppares bilder
För att vara Taschen en ytterst blygsam publikation. Texten är inte särskilt märkvärdig, ger en enkel beskrivning av Gauguins liv och lika enkla kommentarer av hans bilder.
Elefanter har mycket bra hörsel. De kan höra en mus fotsteg. Antagligen under förutsättning att de själva står stilla.
”Authors have a very feeble grip of reality…”
Anonymous
Sett
Här springer de i Haghia Sophia i Istanbul.
Här springer de utanför Ufficierna i Florenx.
* Inferno – USA/Ungern 2016 Ron Howard
Efter att stått i kö på 130:e plats för att låna Da Vinci-koden läste jag två kapitel och lämnade tillbaka boken. Många år senare såg jag filmen och blev inte särskilt road. Man kan nog säga att jag inte är så förtjust i Dan Brown. Principen i hans nya bok är att välja ut så många superkända sevärdheter som möjligt och sedan försöka knyta ihop dem. Det är inte så mycket meningsfullt som händer, men det brukade det inte göra i Hitchcock-filmer heller. Konsten är att få publiken att bry sig så mycket om hjälten och hjältinnan så att den inte tänker förrän allt är över. Den första halvan av Inferno fungerar så, men sedan börjar jag alltmer undra: måste det vara så fånigt.
Här springer de åt andra hållet i San Marco (tror jag) i Venedig.
* The attic: The hiding of Anne Frank – USA/England 1988 John Erman
Alla filmatisering blir som illustrerade klassiker jämfört en oavkortade dagboken, men här skildras händelserna från Miep Gies’ (Mary Steenburgen) perspektiv, kvinnan som stod för kontakten med omvärlden
I Way out West hittar vi ett annat exempel på Stans bokstavliga tänkande. En ”gold digger” var en ung flicka som kom till New York för att hitta en ”sugar daddy” som kunde ta hand om henne medan hon försökte slå igenom på Broadway.
LOLA: Tell me about my daddy. Is he really dead?
STAN: Well, we hope he is: they buried him.
LOLA: What did he die of?
STAN: He died of a Tuesday. Or was it a Wednesday? Anyway, now that you’ve got the mine, I’ll bet you’ll be a swell gold digger.
Hört
THE MUSICAL – A HISTORY
In the 1840s came the 1st Vaudeville, on Bowery, New York City (“vaudeville” from Val-de-Vire, Normandie).
Also the 1st burlesque.
In the early 1840s, a group called the Tyrolese Minstrel Family toured the United States with a program of traditional mittel-European folk songs.
agoraspeaks 