4 maj

Veckans filmmöte

AGNÈS 1969
Lions Love (… and Lies)

DEMY 1962
L’amérique lunaire – om Michel Legrand
– François Reichenbach

THE SAGA OF STAR
– Production diary: Behind the scenes
ALICE 1905
Saharet, Boléro #? /Saharet Performs the Bolero
– Hand-Tinted

AGNÈS
Fragment d’un documentaire de 1964

PERRET 1912
Le Mystere des roches de Kador /The Mystery of the Rocks of Kador – 43 min
– Color Tinted – Guy, Feuillade och Perret – Gaumonts viktigaste regissörer i början – och av dem är nog Perret den mest okända, men inte länge till för dem som hälsar på

EXTRA VISNING
JULIE ANDREWS 1967
Star! – 166 min
– Robert Wise – berättelsen om Gertrude Lawrence och Noêl Coward

Läst

* Ohba/Obata: Death note: vol 6.

Nu har jag fått nog, mönstret börjar upprepas. I klassiska deckare förs resonemang om vad som kan ha hänt, här är det samma men spekulationerna gäller vad som kan hända och det blir allt krångligare och hypotetiskare. Det lär vara lika många volymer kvar.

13 mars

Läst

* Hiromu Arakawa: Full metal alchemist

Jag börjar förstå att manga är många ting. En del har tänkvärd eller spännande handling, andra, som den har, lägger mer vikten på stökiga  effekter där åtminstone jag har svårt att hänga med. Är det min begränsning eller beror det på att skaparen inte kan bättre? Kom igenom nästan hela boken.

* Ohba/Obata: Death note #3

Fortsätter att fascinera med sin klyftiga handling om en ung kille som fått makten att kunna döda vem han vill med hjälp av en dödsbok och polisens försök att hitta honom. Ingen annan manga har fått mig att läsa tre volymer. Vi får se om intresset håller till volym tolv.

Sett

* La nuit de carrefour – Frankrike 1932 – Jean Renoir

Man riktigt känner hur Renoir försöker fånga Simenons lakoniska Maigret-stämning, men begränsningar i det tidiga ljudsystemet och de många diffusa nattscenerna gör att det blir mer en demonstration än en stämning. Men det är roligt att äntligen få se filmen. Det är Jeans bror Pierre som gör Maigret.

* Our gang: Tire trouble – USA 1924 13/1 – Robert McGowan (Roach A-22)

Det är något konstigt med videon på den här länken, så jag lyckades bara se halva filmen.

* Dnevnik Glumova – Sovjet 1923 – Sergej Eistenstein

Ett filmat inslag i Eisensteins uppsättning av Ostrovskiys 1800-talspjäs Na vsyakogo mudretsa dovolno prostoty. Medlemmar från Eisensteins Proletkult-teater medverkar.

3 mars

Läst

* Ohba & Obata: Death note 2. Nedräkning

Märkligt nog fortsätter historien om dödsboken att fascinera. Antagligen för att den fantasifulla premissen vägs upp av ett realistiskt och metodiskt berättande, men att det skulle hålla i tretton böcker…

Sett

* Pick and shovel – USA 1923 (17/6) – George Jeske – med: Stan Laurel (Roach C-92)

* Our Gang: Dogs of war – USA 1923 (1/7) – Robert McGowan (Roach A-14)

* Collars and cuffs – USA 1923 (1/7) – George Jeske – med: Stan Laurel (Roach C-97/D-7)

17 februari

Läst

* Ohba/Obata: Death note: 1. Tristess

Alla har tråkigt. För att liva upp livet och döden lämnar en dödens ängel över en dödsbok till en vanlig tonåring. Den som följer bokens regler kan bestämma när och hur människor ska död. Från början gav det intryck av en av alla dessa gimmickar som blir orsaken till en berättelse, men idén är tillräckligt väl genomförd för att jag ska beställa del 2. Det finns uppåt en tretton delar innan den slutliga upplösningen. Om jag ska hänga med så länge måste det vara verkligt bra.

Sett

* American hustle – USA 2013 –  David O Russell

Visst finns det riktigt roliga scener, men det är också väldigt rörigt och inte särskilt sympatiskt, vilket är senaste innegrejen. Det blir som en serie nummer i en show där vissa får ta stor plats och är värda det, medan annat flyter viljelöst omkring. Inte min grej. Men de många förförelsescenerna är ovanligt heta, och retsamma eftersom det aldrig leder till något.  Amy Adams i ständigt djup urringning vill jag gärna se mer av.  Hon är med i aktuella Her också och tidigare var hon Lois Lane i Man of steel.

* Soschite chichi ni naru (Sådan far, sådan son) – Japan 2013 – Hirokazu Kore-eda

Efter sex år får två familjer veta att deras söner förväxlats på sjukhuset. Så då är det bara att byta. Eller? Ett lyhört manus leder oss igenom alla faser av den plågsamma situationen. Regissören har jämförts med Ozu. Känslan för barnen finns där, och humorn i vardagslivets ofta tragiska situationer. Men Ozus så speciella filmstil? Det hade nog varit katastrofalt om Hirokazu hade försökt härma den. Ingen risk eftersom regissören aldrig försökt likna någon annan. Det är kritiker och publik som behöver göra den här jämförelsen för att enklare formulera sin upplevelse.  Hirokazus egen stil är bra nog.

* Behind that curtain – USA 1929 – I rving Cummings

En kuriös film, dels är den en extremt bra exempel på hur ovant det var att spela in ljudfilm vid den här tiden. Trots de långa, styltiga dialogscenerna lyckas filmen märkligt nog engagera. Dels är den ännu torftigare som en Charlie Chan-film, den första med ljud, eftersom Chan bara dyker upp några minuter i slutet. Eftersom jag har hittat elva Chan-filmer på nätet som jag inte sett tänkte jag komplettera (jag har redan sett 22). I brist på en Chan-bok använder jag Leonard Maltins Classic Movie Guide för att pricka av.  Han har i boken sammanställt de viktigaste, och några oviktiga, filmserierna, The Falcon, Perry Mason, Tarzan m fl. Och en hel del av dem finns på nätet, så det blir mycket att göra den närmaste tiden.

Warner Baxter, Boris Karloff