GRUNDAREN AV MONTREAL VAR EN KVINNA.

gårDagens kvinna: Jeanne Mance (1606-1673)

Efter att mamman dött tog hon hand om sina 11 bröder och systrar. Och fortsatte med offren från Trettioåriga kriget och pesten. När hon var 34 kände hon en kallelse och anslöt sig till kolonisationen av Nya Frankrike i Nord-Amerika. Samma år som Montreal grundades (1642) började hon behandla sjuka i hemmet. Tre år senare kunde hon genom en donation bygga ett sjukhus som hon skötte själv i 17 år. Hon återvände till Frankrike ett par gånger, dels för att skaffa soldater för att försvara sjukhuset mot iroquois-indianer, dels för att hämta tre sköterskor, Judith Moreau de Bresoles, Catherine Mace och Marie Maillet, från klostret i Anjou. När de tog över kunde hon dra sig tillbaka. Sjukhuset lever kvar, men på en annan plats. Jeanne Mances namn lever också kvar: som staty, som Rue Jeanne-Mance, som Jeanne-Mance Park, som Jeanne-Mance Building (där Health Canada har sitt säte) och som Jeanne Mance Hall, en sovsal för studenter vid Vermont-universitetet och flera skolor. För några år sedan erkändes hon som medgrundare av staden Montreal.

Kronologi

Mary Cassatt (1845-1926): Toalett (grafiskt blad).

---

De kanadensiska kvinnorna fick röst- och valrätt till Underhuset 1918 och Överhuset 1928. Provinsen British Columbia var det första land i världen som utsåg en kvinnlig minister. 1953 blev Nancy Hodges president i samma provins. Quebec baserade sin civillag på Code Napoléon vilket bidrog till att kvinnlig rösträtt infördes först 1940.

Läst

* Selma Lagerlöf och Mårbacka. En bildkrönika.

Författarens liv och verk i mängder av bilder och textcitat.

Sett

* Flotten – Sverige/Danmark/USA/Tyskland 2018 Marcus Lindeen

* Nothing like a dame – England 2018 Roger Michell – med: Judy Dench, Maggie Smith, Joan Plowright, Eileen Atkins

---

Amerikanska filmer regisserade av Henry King:

* Chad Hanna – 1940

* Remember the day – 1941

* A bell for Adano – 1945

* Deep waters – 1948

---

* On our merry way /A miracle can happen – USA 1948 King Vidor, Leslie Fenton

En förvirrande film på mer än ett sätt. Titeln A mircle… ersattes av On our… efter några månader. Den hade tydligen fyra episoder ursprungligen, men bara tre blev kvar. Problemet är att en källa anger den borttagna som söderhavsepisoden med Dorothy Lamour, regisserad av Fenton, en annan anger (inkl IMDb) episoden med prästen spelad av Charles Laughton, regisserad av Vidor (den förra finns inte i den här kopian, men den senare). Ramhandlingen med Burgess Meredith och Paulette Godard som nygifta (det märks att de var det i verkligheten) regisserades av Vidor. Den första episoden med Henry Fonda och James Stewart regisserades av George Stevens och John Ford (utan credits). Den sista episoden med Fred Mac Murray regisserades av Fenton.

* Truth and illusion. An introduction to the Metaphysics – USA 1964 King Vidor

28 januari

Läst

* Anders Hilmersson: Göta Kanal – Den vidunderliga resan

”Vidunderlig” känns inte som rätt ord. ”Drömresa” hade väl blivit för banalt. Vad ska man kalla Sveriges unika upplevelse? Bilderboken för oss från Stockholm via slussar, broar och sjöar till Göteborg. Det är ingen guidebok att ha med sig, men den kan inspirera.

Sett

DE SYMPATISKA FILMERNAS DAG

* Le Week-end – England 2013 – Roger Michell

Ett engelskt par (Jim Broadbent och Lindsay Duncan) åker till Paris för att fira sin 30-åriga bröllopsdag. Bitvis en light-version av Virginia Woolf, men de humoristiskaoch sympatiska sekvenserna dominerar i ett manus av Hanif Kureishi. En liten, liten aspekt har en likhet med Återträffen när Broadbents karaktär inser att hans lärjunge (Jeff Goldblum) har en helt annan uppfattning om honom än han själv.

* La Vénus à la fourrure – Frankrike 2013 – Roman Polanski

Polanski forsätter att reducera uttrycket. Carnage utspelade sig i en lägenhet med ett par familjer, Venus på en teater med två personer, Mathieu Amalric, som ser ut som en ung Polanski, och Emmanuelle Seigner, som är gift med Polanski. Hon kommer för sent till en audition för en bearbetning av Sacher-Masochs Venus i päls. Den nattliga genomläsningen slår gnistor och skiftar perspektiv. En intensivare variant av Cykla med Moliérè.

* Marina – Belgien 2013 – Stijn Coninx

Det är alltid roligt att få säga: Jaha, det visste jag inte. (Den största Jaha-upplevelsen någonsin, kanske, inträffade för ett par dagar sedan, se Freak out). Italienare kom inte bara till Sverige under 50-talet för att få jobb, utan också till Belgien där de arbetade i gruvorna. Sonen till en av dem, Rocco Granata, skrev den stora schlagern Marina som 1959 spreds över hela världen. Det finns flera likheter med Monica Z, relationen till pappan och nattlyssnandet på direktsändningen i radio från USA. Det är lite naivt, but what the heck, charmen och tidsandan väger över.

* Twin sisters – Norge 2013 – Mona Friis Bertheussen

Dagens mest sympatiska film kommer från verkligheten. Två par, ett amerikanskt, ett norskt, upptäckter av en slump att de bebisar de adopterar är tvillingar, trots att de kinesiska myndigheterna förnekar det. I dag är syskonen tio år. Filmen visar hur de trots det stora avståndet och de inte talar samma språk lyckas finna varandra. Det känns som ett privilegium att få följa dem i deras privata värld. Filmen har gjort dem världsberömda och lett till att de kan träffa varandra oftare.

* Återträffen – Sverige 2013 – Anna Odell

Det är inget sympatiskt med den här filmen, i varje fall är alla karaktärerna osympatiska, även den mobbade eleven, som vid klassens återträff äntligen säger ifrån det hon inte kunde under de 9 åren. Den är uppfriskande annorlunda i svenskt filmliv.