20 april

Veckans filmmöte

https://agoraspeaks.files.wordpress.com/2014/04/abaaa-les-demoiselles-de-rochefort-the-young-girls-of-rochefort-08-03-1967-1-g.jpg
DEMY 1967
Les demoiselles de Rochefort /Flickorna i Rocheforthttps://i2.wp.com/movieposters.2038.net/p/Demoiselles-De-Rochefort,-Les_1.jpghttps://i1.wp.com/sakikojones.fr/blog/wp-content/uploads/2012/05/demoiselles.jpghttps://i2.wp.com/medias.unifrance.org/medias/50/222/56882/format_page/les-demoiselles-de-rochefort.jpg

AGNÈS
Les deux femmes du bonheur

AGNÈS 1968
a) Une minute pour un image 1-2
b) Les courts “contestataires”: Black Panthers

Agnes 20
HITCH
Torn curtain rising

Hört

9/11 1989
Hemresa. Nedpackning, inte bara av kläder och dator, utan av hela huset, som ska övergå i vintersömn. Kylskåp, vattenledningar, sopor, fönster, allt leder mot nirvana. Som en föraning gick temperaturen dagen innan ner ett par grader och vinden började bita. Taxin kom precis när jag var klar. .

Det har varit något lugnande, för att inte säga sövande, över dagarnas enahanda rutin. När jag för sista gången slog igen dörren kände jag att jag hade kunnat fortsätta det här livet på obestämd tid. Efter en månad i stugan skulle man antagligen behövt tvinga ut mig i resten av världen.

Jag hade hittat en förbindelse med Lund som innebar att jag bara behövde byta en gång (i Sjö- bo), en viktig aspekt när man har tunga väskor. Vad som inte framgick var att busschauffören tog 45 minuters matrast i Tomelilla. Konsten att förmedla korrekt information i tabellform har degenrerat de senaste åren. SJ:s tågtidtabeller är svårare att tyda än Dödahavsrullarna. De ansvariga rekommenderas ett intensivt studium av Cock’s Continental Time Table, som i princip har haft samma fungerande utseende sedan början av seklet.

I Tomelilla heter pizzerian Titanic. Vad som ligger bakom ett sådant namnval går väl inte att få fram, med mindre än att man bosätter sig på orten. Att skämtglada gäster gör livet surt för servitörerna får man utgå från. “Det är väl bäst att jag beställer en stor stark. Om jag tar isvatten vet man väl inte hur det går.”

I Lund släpade jag mina tunga väskor genom Kulturen. De pittoreska kullerstenarna slet åt andra hållet. Levnadsvisa slutsatser går antagligen att dra från den här situationen, men jag blev för trött för att bry mig om det, ett faktum som även det har en djupare innebörd.
Nog tjafsat. Vi ses på bokhandelsdiskarna.

Läst

http://alisonmccarty.files.wordpress.com/2010/10/deathnotev5.jpg

* Oba: Death note: 5. Tabula rasa

Premissen har förskjutits. Dödsbokens ursprunglige ägare har lämnat ifrån sig den och enligt de regler som läggs till med jämna mellanrum därmed glömt allt som har att göra med den, dvs att han är/var Kira och dödade en massa människor jorden runt. Det har blivit pratigare och den ursprungliga idén är mer urvattnad. Trots det så ger jag del 6 en chans.

 

19 april

Hört

8/11 1989
Ringde turistbyrån och frågade om de kände till Håkan som kom i Ystads Allehanda för några dagar sedan. Tjejen som svarade hade sett annonsen, även vid tidigare tillfällen, och var lika nyfiken. Hon trodde att det möjligen var en tränare, men i vad visste hon inte. Efter en rundfrågning bland sina kollegor kom hon tillbaka till telefon utan att ha blivit klokare.

Lyckades räfsa ihop några fler löv, men det är fortfarande långt kvar innan det är färdigt. Det var den sista eftermiddagen i stugan och jag hade lovat mig en pizza inne i Simrishamn. Ledigt från spisen med andra ord.

Nere vid hamnen låg ett ryskt fartyg och lastade fisk. Det var också här när jag anlände för en och en halv vecka sedan. Antagligen är det meningen att det ska ligga ute och fiska själv, men genom att fixa fångsten i Simrishamn får de extra ledighet att fördriva i kapitalistisk hamn. Men det är bara en teori.

Åt en La Gondols speciale och det var den. Såg månen på vägen hem. Den kastade sitt traditionella sken i vattnet. Jag kastade mitt traditionella ficklampssken från knapphålet. Vid ankomsten till stugan hade den förra gått i moln, och jag snubblade i mörkret över en illa placerad lövhög.

Bokens fyra (eller tre) första kapitel är klara, vilket innebär ungefär en fjärdedel av hela. De sista två dagarna, efter att jag har förstått att jag kan klara av det, har jag tagit det lite lugnare med skrivandet. Jag vet som sagt hur handlingen ska fortsätta och jag har ett par tre olika slut att välja mellan (2001-varianten, Dickens-varianten eller mitt eget). Att göra resten är helt enkelt att fortsätta på samma sätt.

De senaste nätterna, sedan jag började läsa Bergmans Laterna Magica, har jag sovit oroligare med långa intensiva drömmar. Kan det vara mitt undermedvetna som gör sitt yttersta för att ge mig de optimala kreativa förutsättningarna?

Sett

https://i2.wp.com/www.dvdtalk.com/reviews/images/reviews/81/1217190720_8.jpg

* Somewhere in wrong – USA 1925 30/1 – ”Perc” Pembroke (Joe Rock) – med: Stan Laurel

* Dinky Doodle: The house that Dinky built – USA 1925 1/2 – Walter Lantz

De flesta av Dinky Doodle-filmerna förstördes vid en brand, så det är tråkigt att en av de överlevande misshandlas på You Tube genom att beskäras till 16:9 och genom en stor nätadress över nedre delen av bilden. Lantz medverkar i filmerna och använde en annan teknik än Fleischers för att åstadkomma blandningen av live och animation.

https://i0.wp.com/s1.dmcdn.net/BO6lA/x240-z2L.jpg

* Felix the cat: Felix follows the swallows – USA 1925 1/2 – Pat Sullivan

https://i2.wp.com/i1.ytimg.com/vi/afkoDi45CVs/hqdefault.jpg

* Felix the cat: Felix gets his fill – USA 1925 1/3 – Pat Sullivan

 

*

13 april

Veckans filmmöte

HITCH 1966
Torn curtain /En läcka i ridånhttps://i0.wp.com/www.bernardherrmann.org/legacy/site/articles/misc/torncurtain/h_tc.jpg

THE SAGA OF STAR
– Production diary: The big numbers

AGNÈS
a) Propos sur le bonheur (à quatre voix)

Agnes 13

b) Pierre Barbaud (om Les Créatures)

Agnes 13bAgnes 13c
Agnes 13dAgnes 13e

c) Projet abandonné: Christmas Carole 1966

Agnes 13f
AGNÈS 1967
Les courts “contestataires”: Oncle Yanco – 22 min

Agnes 13g

HITCH
Masters of cinema:Alfred Hitchcock – 33 min

Hört

Här är anteckningarna bakom denna text.

2/11 1989
På morgonen lossnade det en aning kring inledningen till kapitel fyra, men innan jag visste ordet av var det dags att åka in till stan och tanka. Det är märkligt det här. Trots att jag har verkligt få saker att sysselsätta mig med, jämfört med hemma, så får jag ändå inte tiden att räcka till. Finns det månne någon jourhavande tidsstudieman i trakten?

Satt på konditoriet och prickade för nästa veckas TV-program, trots att jag inte har någon TV här. Senare, när jag var tllillbaka i stugan ringde jag runt till vänner med video.

Upptäckte, när jag skulle återvända till Brantevik, att cykellyktan var en attrapp. Mörkret hade redan fallit, det går fort så här långt söderut, så ‘hemresan blev något vådlig, med tanke på att det var landsvägskörning. Jag försökte trösta mig med att älgar och gångtrafikanter inte heller har några fungerande lyktor.

Konstigt nog verkar inte cykelbanorna vara så utbredda i trakten och ändå finns här många cyklister. Men sånt där har väl mindre med behov än ekonomiska resurser och politiska snirklar att göra. Har vi pengar ska det minsann bli cykelbana, även om det bara är Algot som kommer att använda den. Och har vi redan cykelbanor kan vi ju alltid ändra färgen på dom. Det ger pluspoäng hos miljöpartier.

Körde fast ordentligt med fyran på kvällen. Problemet ligger inte i att hitta på vad som ska hända. Jag har i ett par år vetat den blivande bokens handling, och jag tror jag vet hur den ska sluta, och hur uppföljaren ska läggas upp. Nej, problemet består i den konkreta utformningen av varje scen och i att hitta tonfallet. Kanske det går bättre i morgon?

Sett

http://dcairns.files.wordpress.com/2009/08/vlcsnap-101959.png?w=300

* His new mamma – USA 1924 22/6 – Roy Del Ruth (MS-121) – med: Harry Langdon

https://i0.wp.com/oblivion.cf.letterboxd.com/resized/film-poster/1/2/8/9/1/5/128915-the-first-100-years-0-230-0-341-crop.jpg

* The first 100 years – USA 1924 17/8 – Harry Sweet / F Richard Jones (MS-124) – med: Harry Langdon

* Our gang: High society – USA 1924 24/8 – Robert McGowan (A-30)

9 april

Ingen alkoholskatt för pensionärer.

Hört

För en tid sedan publicerade jag mina anteckningar från en skrivarvistelse i Brantevik. Här är den färdiga text som publicerades i Göteborgs-Posten om den första dagen.

29/10 1989
Nu ska den äntligen bli av bokdebuten. För hur ska det kunna gå på annat sätt när jag frivilligt isolerat mig i en skånsk sommarstuga tillsammans med en dator under två veckor.

Goda vänner ställde upp med både stuga och biltransport till det enskilda (jämförelsevis) läget fem minuter söder om Simrishamn. De tänkte väl på hur de skulle figurera i framtida författarporträtt som avgörande orsak till denna begåvnings framväxt.

Min första åtgärd efter att ha övergivits var att flytta skrivbordet med datorn till fönstret på havssidan. All tillgänglig inspiration kommer att behövas. Hemmingway satt tydligen alldeles nere vid havet och skrev vid ett bord i skenet från en fotogenlykta. I värsta fall får jag skaffa en lång förlängningsladd, men jag ska ge vågorna en chans att verka på avstånd först.

För antagligen första gången sedan jag slutade skolan lever jag nu i nästan två veckor utan en enda tid att passa. Annat än hemresan. Och jag funderade ett tag på att be någon ringa och säga till när det var dags att åka hem. Ska jag att klara det eller kommer jag att skapa mig imaginära tider för att överleva? I varje fall börjar jag med att stänga av tim-pipet på digitalklockan.

Utanför fönstret sticker en vit fartygsventil upp ur gräsmattan. Nej, jag har inte börjat hallucinera ännu. Det handlar om en trädgårdsprydnad. När jag ser ventilen i ögonvrån är det lätt att tro att det är en människa som står där. Medan skymningen faller lurar jag mig själv flera gånger innan den helt döljs av mörkret. Det blir väldigt mörkt på landet när det är mörkt.

Läst

https://i0.wp.com/www.labibleurbaine.com/wp-content/uploads/2013/11/Belleville-Baby-Mia-Engberg-Rencontres-Internationales-du-Documentaire-de-Montreal-Critique-Cinema-Bible-urbaine-209x300.jpg

* Mia Engberg: Belleville Baby. Anteckningar från en filmisk process (Filmkonst #135)

Jag gillade inte filmen Belleville Baby. Jag gillar inte Marguerite Duras, åtminstone hennes filmer, böckerna har jag inte läst. De är för mycket likt poesi, som jag inte heller gillar. Däremot gillar jag Mia Engbergs bok om hennes film och arbetet med att få den som hon ville. Oavsett medium är den konstnärliga processen ett fascinerande gungfly, att forma tankarna som finns i huvudet på papperet, duken, scenen, och att sköta om sin skapelse så att inte för mycket av intentionerna försvinner på vägen. Det kan vara svårt att avgöra om kompromisserna blir så stora att bara den som skapat verket fortfarande kan se det som det var meningen att det skulle bli. Det värsta som kan hända en konstnär är nog att behöva försvara sig med: Ja, men, det var inte så jag menade. Belleville Baby (boken) handlar om den processen och hon förklarar detaljerat de många valen. Resultatet har blivit en film som gillas av många och fått flera priser. Att jag inte gillar den har ingen betydelse, det beror på mig, inte på Engberg. Det vore ju konstigt om en människa skulle gilla ALLT som är bra. Å andra sidan gillar jag en del som inte är bra också.

https://i2.wp.com/i.vimeocdn.com/video/437805950_640.jpg

Sett

https://i2.wp.com/ecx.images-amazon.com/images/I/515Wq2hgAtL._SY300_.jpg

* Doomed to die – USA 1940 – William Nigh

Den fjärde (och sista) Mr Wongfilmen med Boris Karloff från Monogram. Det kom en till, men utan honom. Det är mycket brand-trappor den här gången.