18 april

Hört

Inga flera anteckningar.

7/11 1989
Den stora friluftsdagen. I dag tillbringade jag två timmar utomhus och räfsade löv. När jag slutade hade jag bara krafsat en bit i ena kanten av trädgården och jag som trodde att jag skulle kunna riva av den på några timmar.

Det finns många likheter mellan att skriva bok och att kratta löv. Idéerna ligger utspridda som de fallna löven och det gäller att få ihop det innan de blåser bort. I multo composto verkar de inre krafterna tills myllan är färdig att spridas på bokhandelsdiskarna. Även om man med en blick omedelbart kan omfatta hela gräsmattans lövdrivor, så krävs det åtskilliga timmar att räfsa den. På samma sätt ligger ett färdigt synopsis på bordet och invaggar författaren i en falsk känsla av fullständighet.

Det är bara den praktiska erfarenheten som kan ge insikten att man måste skrida fram bokstav för bokstav, löv för löv, ord för ord; ofta räfsa upprepade gånger på samma ställe; då och då fastna i en extra snårig passage. Kort sagt: Det tar tid!

I dag svarade doktorn på insända frågor i Ystads Allehanda: ”Vad kan det bero på att jag är konstig i magen? Dricker jag för mycket kaffe? Jag vill inte gå till någon doktor, för dem är jag rädd för. Det enda jag vill är att sova jämt. Jag brukar dricka nio koppar kaffe om dagen, mest på något kafé, för jag vill komma i närheten av någon flicka. BLYG”

Precis så skulle jag skriva om jag ville driva med läkarspalten, men det är klart, man kan inte vara riktigt säker på om det är allvar.

Men efter några fler frågor börjar jag ändå undra om österlenbarns verkligen har alla dessa. märkliga sjukdomar eller om detta är Ystad Allehandas egen variant av roande kåserier: ”Jag är en kvinna på 62 år och astmatiker sedan 14 år tillbaka. Jag tar varje dag Theo-Dur, Bricanul, tablett och spray samt Prednisolon. Mitt problem är att jag blir hes emellanåt…

Läst

 

* Paul Pope: 100 %

Jag har problem med stökigt ritade serier, jag kan inte hålla isär karaktärerna. Det är bara genom att läsa baksidestexten som jag förstår att det handlar om sex personer. Det är mörkt, det är intensivt och bitvis engagerande, när det inte är förvirrande.

Sett

* Aesop’s Fables: Summer-time – USA 1929 11/10 – John Foster

Lurad. Uppgifterna, när det finns några, om filmerna på You Tube är inte alltid pålitliga. Den här är som synes inte från 1924. Aesop’s Fables många filmer började komma 1921 och slutade i stort 1933, även om det kom ett fåtal eftersläntrare, den sista i CinemaScope 1960.

17 april

Hört

Här är anteckningarna bakom denna text.

6/11 1989
Hurra! Kapitel 4 blev klart i dag, i sin första version. Det är hål här och var för faktauppgifter som ska fyllas i. Inte kan jag på rak arm minnas hur utsikten var ifrån Skansen Kronan 1880 eller om det fanns gatuskyltar i Haga eller om biblioteket hade en barnavdelning på den tiden.

Jag hade saknat lanthandeln under långhelgen och det var trevligt att återse den. Råkade höra att deras nya policy var att ta hem sånt som kunderna ville ha istället för sånt som ägarna tyckte att kunderna ville ha. Låter inte det här som kulturpolitik eller principerna för Sveriges Televisions programsättning.

Räfsade några löv på eftermiddagen, men regnet drev mig inomhus.

Bestämde mig för att kapitel 1 ändå behövs i boken och började få grepp om det, men antagligen kan jag klara mig utan kapitel 2, vilket utan förbarmande därmed slogs ihop med kapitel 1. A andra sidan blev kapitel 4 för långt (hur långa kapitel klarar barn av att läsa?), så det får jag kanske dela upp i två.

Det är intressant att se hur tyngdpunkter förskjuts när ettsynopsis utvecklas och konkreta scener börjar ta form. En sammanfattande synopsismening kan i det ena fallet ges kött och blod på tio manussidor, i nästa fall krävs det tjugofem för att få med allt.

Jag har för vana att ha med mig guideböcker när jag reser någonstans, men de handlar alltid om ett annat resmål. Här i Simrishamn studerar jag följaktligen Schweiz på min lediga tid och jag har redan upptäckt att de har väldigt många linbanor där.

Jag minns när jag äntligen hade lyckats komma till New York hur jag gick in i en gudieboksaffår för att köpa ett par böcker om .Paris. ”Trevlig resa”, sa expediten när jag gick ut. Hon skulle, bara ha vetat.

Läst

* Urasawa/Tezuka: Pluto: 2.

Astro boy dök upp till slut precis när del 1 tog slut, så det var lite frustrerande att upptäcka att den delen saknades på biblioteket, men nu är ordningen återställd och sökandet efter vem som förgör jordens mäktigaste robotar kan fortsätta. Det är en behärskad mangastil som undviker överdrifter i bilderna och utvecklar berättandet som i en deckare. Ser fram mot del 3.

Sett

* Rupert of Hee Haw – USA 1924 24/6 (Roach L-11) – Percy Pembroke – med: Stan Laurel, Our gang

Det här var Stan Laurels näst sista film för Roach under hans andra period hos bolaget. Laurel spelade in den sista i mitten av januari 1924 och gjorde den första för Joe Rock redan i februari.

* Detained – USA 1924 30/10 – Percy Pembroke – med: Stan Laurel

Den första av tolv filmer som Laurel gjorde för Joe Rock. Möjligen regisserade han några andra med Jimmy Aubrey.

* Mandarin mix-up – USA 1924 30/8 – Percy Pembroke – med: Stan Laurel

Den andra för Joe Rock.

* The hansom cabman – USA 1924 12/10 – Harry Edwards – med: Harry Langdon

* Felix the Cat: Felix dopes it out – USA 1924 – Pat O’Sullivan

* Felix the Cat: Felix finds ‘em fickle – USA 1924 – Pat O’Sullivan

* Felix the Cat: All balled up – USA 1924 – Pat O’Sullivan

10 april

Hört

Här anteckningarna för denna text.

30/ 10 1989
Sotaren kom på morgonen. jag tror inte jag har sett honom sedan jag var liten. Var på vippen att fråga honom om han hade hunnit med att skrämma några barn än i dag.

Ryktet berättade att det skulle finnas ett året-runt-kafé inne i Brantevik, som är min närmaste by några minuter söderut med cykel. Bra avbrott tänkte jag, utan att reflektera närmare över att jag var tvungen att komma igång först innan det kunde räknas som avbrott. Men inte fanns det något, kafé alltså.

Annars har man två av mycket i Brantevik. Sockengränsen gick längsmed bäcken som delade byn i två delar. Följden blev att man fick två hamnar med var sitt rotelag. Inte heller skola och väderkvarn kunde man enas om. Det blev en av vardera norr om bäcken och en av vardera söder om den. I början av seklet hade Brantevik Sveriges största segelfartygsflotta – 118 fartyg som mest.

När jag steg in i lanthandeln låg en kvinna på golvet och torkade upp vatten. Hon muttrade:. ”Men det måste finnas nån som vet här frysen fungerar.” De flesta kunderna kände sig lika hemma som personalen: ”Berit (kassörskan alltså), du hau slut pau poutatispåusar. Skau jau hämta fler?” ”Vet du vau dom finns?”
Kaféfrustrerad började jag cykla in mot Simrishamn, som ligger 5 minuter, med bil(!) åt andra hållet från stugan räknat, men regnet tilltog och jag började ifrågasätta meningen med det. Jag kommer bara att sitta där dubbelt sur, och det var inte rätt sinnesstämning för kafébesök.

Tillbaka i stugan sorterade jag anteckningar och utkast i olika filer l datorn. Det ger alltid en känsla av att man åstadkommer något. Började sedan på kapitel ett, men gav upp efter ett tag. Läste, stökade, lagade mat och blev som resultat för trött för att skriva mer i dag. En känsla  av att jag syselsatte mig med allt möjligt för att slippa konfrontationen med skrivandet växte till insikt. När jag hade stängt av datorn för kvällen hörde jag bruset från
vet.