gårDagens kvinna: Alba Byron (1817-1823)
Claire Clairmont dyrkade Byron och följde honom till Schweiz och Italien. 1817 födde hon Alba (Gryning), även kallad Clara och Allegra. Byron tröttnade snabbt på Claire och han ville inte att dottern skulle växa upp under dåligt inflytande, så han placerade henne i ett kloster i närheten av Venedig, där hon dog strax innan hon blev 6 år.
Kan det bli mer meningslöst? – en opublicerad insändare
Våra adresser har blivit längre. Förutom namn, gatu- eller boxadress, postnummer och ort finns numera ofta ett nytt nummer: LGH följt av fyra siffror. Det är Skatteverket som har hittat på att det ska vara så. För en tid sedan gav de varje lägenhet i Sverige ett nummer och skickade ut en blankett där man skulle fylla i sitt läghenhetsnummer. Men det var inte rätt nummer, tyckte de, trots att det var det jag haft i 30 år. Det visade sig att de hela tiden vetat vilket nummer jag bor på. Inte så konstigt med tanke på att det är dom som hittat på det.
Varför behövs det ett till nummer i ens liv? Det enda anledning jag kan komma på är att det blir lättare och exaktare i datahanteringen med ett nummer än en adress som består av gata, uppgång, våningsplan etc.
Det är väl okej om det underlättar administrationen, allt som leder till minskad byråkrati ska bejakas. Men varför ta med numret i postadressen? Brevbäraren behöver det inte.
Numret existerar inte i verkligheten eftersom fastigheter fortsätter att använda sina gamla nummer. Blir nästa insats att åka runt och skruva fast nummerskyltar i hela Sverige. Och hur gör man när man flyttar, letar man det nya numret i en nummerkatalog? Eller sker nummerbytet automatiskt?
Numret dyker upp i all möjlig post eftersom myndigheter och organisationer kan kryssa för en ruta när de beställer adresslistor från Skattemyndigheten.
Lägenhetsnumret fyller ingen som helst funktion i adressen. Ta bort det! Eller kan vi vänta oss fler nummer, bilnummer, personnummer, kanske reklam eller information i adressen? Varför inte bojkotta försändelser som innehåller lägenhetsnummer, returnera utan att öppna, med en anteckning om att du vill ha brev utan onödiga nummer i adressen. Så kanske vi kan få bort tokeriet.
Sett
* Sono yo no tsuma (That night’s wife) — Japan 1930 Yasujiro Ozu
Den andra av Ozus tre gangsterfilmer. Det är Ozu, men samtidigt inte, för de som är vana med hans senare film. Inflytandet från amerikansk film var starkt, det är sällan en film utan en filmaffisch på väggen. Med facit i hand kan man kanske ana vad som skulle komma att renodlas i senare filmer, men här finns åkningar, zoom, djupa skuggor och snabb klippning. Filmen utspelar sig nästan helt på natten och är melodramatisk på det tydliga sättet som kunde vara vanligt vid den här tiden. En pappa blir brottsling för att rädda sitt barn som är sjuk kanske inte kommer att överleva natten. Det är stumfilm, de höll sig kvar fram till mitten av 30-talet i Japan.
agoraspeaks 