gårDagens kvinna: Phile
Hon blir under det 1:a århundradet efter Kristus vald till den första kvinnliga stephanophorus (krönt magistrat) i Priene, Grekland och betalar själv för ett nytt vattensystem för staden.
Kronologi:
Under 100-talet före Kristus finns det åtminstone en klubb för kvinnor i Alexandria och 3 000 hetairai i Grekland.
Bautasten med kvinna, Saint-Sernin, Frankrike – Neolitisk, ca 2000 fr.Kr.
Do do
Fredagen den 28 oktober för några år sedan upptäcktes på Mauritius, i vad som betecknas som en massgrav, en hel del drontben, bl a från ungar. Det raraste fyndet var en del av näbben. Lämningarna är 2-3000 år gamla och innehåller även rester från andra utdöda fågel- och trädarter, samt jättesköldpaddor.
Läst
Hicka-fisken i Brasilien sväljer så mycket luft när den andas in att det låter som om den fått hicka när den andas ut. Ett fullvuxet exemplar kan höras på nästan 2 km:s håll.
”Pessimism, when you get used to it, is just as agreeable as optimism.”
Arnold Bennet, som dog 1931 av tyfus när han i ett parishotell skulle demonstrera att vattnet i en karaff var ofarligt att dricka.
Sett
* Frontier Marshal – USA 1939 Alan Dwan
Filmen som inspirerade John Ford till My darling Clementine.
* Hyas et stenoringues – Frankrike 1929 Jean Painlevè
Harvey är en film (regi: Henry Koster, 1950) och Harvey är en kanin, en stor kanin, en kanin man måste se upp till, om det inte var så att den var osynlig. James Stewart som Elwood P Dowd har svårt att övertyga sin omgivning att han har sällskap av en jätte-kanin, som inte syns. När folk till slut måste erkänna att det kanske är så, så växer deras nyfikenhet: Vad har de egentligen för sig hela tiden, Dowd och hans fyrfota vän?:
DOWD: Well, we sit in the bars – have a drink or two – and play the juke box. Soon the faces of other people turn towards me and they smile. They’re saying ”We don’t know your name, mister, byt you’re all right, all right.” Harvey and I warm ourselves in these golden moments. We came as strangers – soon we have friends. They come over to us. They sit with us. They drink with us. They talk to us. They tell us about the great big terrible things they’ve done, and the great big wonderful things they’re going to do. Their hopes – their regrets. Their loves – their hates. All very large, because nobody ever brings anything small into a bar. Then I introduce them to Harvey and he’s bigger and grander than anything they can offer me. When they leave, they leave impressed. The same people seldom come back.
Taxichaufförer har en speciell levnadsvisdom, åtminstone förr i tiden när de var ett föredöme i trafiken. Nuförtiden hinner de aldrig samla på sig så mycken erfarenhet. Han i Harvey som kör folk till sinnessjukhuset (Wallace Ford) har ingen större lust att vänta på att de ska komma ut igen, efter behandlingen. ”Nice people go into the rest home”, säger han, ”and nasties come out.”
CABBY: They got no faith in me or my cab – and we’re going back over the very same road! It’s no fun – and no tips!
VETA: Oh, but my brother would have tipped you. He’s very generous. Always has been.
CABBY: Not after this he won’t be. After this he’ll be a perfectly normal human being – and you know what bastards they are!
(Manus: Mary Chase och Oscar Brodney efter den förres pjäs.)
Hört
THE MUSICAL – A HISTORY
The Virginia Minstrels (1st) 1843
started out as spoof on Tyrolese (see previous post).
Dan Emmett, Frank Bower, Frank Pelham, Billy Whitlock
Songs:
Polly wolly doodle
Blue tail fly
Dan Emmett – 1st black-face with original material
Dixie – best-known minstrel song
minstrelsy = the 1st form of American entertainment that produced specially written music
type 1: coarse, poor, happy Southerner
type 2: travesty on white dandy
3 acts, last a burlesque on a well-known play
agoraspeaks 