KVINNORNA SOM VAR BÅDE ZORRO OCH ROBIN HOOD.

gårDagens kvinna: Doña Ana Lezama de Urinza (1600-talet)

ana
Några verkliga bilder finns förstås inte på de här damerna.

På 1600-talet var Petosi en av Sydamerikas brutalaste städer. Klassklyftan var enorm och laglösheten utspridd. De rika hade vilda fester, de fattiga hade extra lager med kläder för att skydda sig mot knivöverfall. På något sätt träffade dottern till en av de rikaste, Doña Eustaquia de Sonza, dottern till av de fattigaste, Doña Ana Lezama de Urinza. Den rika frågade sin pappa om de inte kunde adoptera den fattiga och pappan tyckte det var bra att dottern fick en vän att dela sina intressen med. De ville lära sig slåss och fick en egen fäktmästare. Småningom klädde de ut sig till män och drog omkring på stadens gator för att försvara staden mot bovar. I fem år bytte de mellan balklänningar och pojkkläder. De började ryktas om att beskyddarna var två kvinnor och de kallades de modiga damerna i Potosi. De upphörde med sina patruller när pappan dog, men några år senare dog Ana efter att ha stångats av en tjur. Fyra månader senare följde Eustaquia efter, kanske av brustet hjärta.

Kronologi

9 Pissarro

Camille Pissarro (1830-1903): Vägen från Versailles till Louveciennes (1870).


Vid ett kyrkomöte 1414 dyker 1 500 prostituerade upp och tjänar massor med pengar.

Läst

kvinnohistorisk.jpg

* Harriet Clayhills: Kvinnohistorisk uppslagsbok

En präktig alfabetisk genomgång av alla aspekter av kvinnligt, från Abbedissa till Ödesgudinna. Korta personbiografier hör till de flesta uppslagsorden: från Hildegard av Bingen till Artemesia. Rikligt med litteraturhänvisningar och bilder, även om de är små. Antagligen den bästa boken för att starta utforskandet av den kvinnliga världarna genom historien. Jag har bara kommit 148 sidor av de 546, men jag slår ofta i den för att hitta bidrag till gårDagens kvinna.

Sett

8 colette

* Colette – England/USA 2018 Wash Westmoreland – med: Keira Knightley (Colette)

En något konventionell film om en spännande kvinna i Paris litterära och kulturella värld.

8 colette2

8 its a big

* It’s a big country: An American Anthology – USA 1951 Don Weis, Don Hartman, Charles Vidor, Clarence Brown, John Sturges, Richard Thorpe, William Wellman – med: Gene Kelly, Janet Leigh, Gary Cooper, William Powell och många fler

De svarta får för säkerhets skull ett eget kapitel i antologifilmen om Amerika, så behöver de inte vara med i de övriga.

8 its a big2

8 its a big3

8 angels

* Angels in the outfield – USA 1951 Clarence Brown – med: Janet Leigh

Änglar i en baseball-film är inte en helt lyckad kombination. Manusförfattarna var lika desperata som det förlorande laget.

8 angels2

8 beloved

* The beloved rogue – USA 1927 Alan Crosland – med: John Barrymore (Francois Villon)

8 beloved2

18 mars

gårDagens flicka Virginia Cary Hudson (1894-)

virginia

1962 gavs O Ye Jigs and Juleps!, en samling essäer, ut i New York. De hade hittats i en låda på en vind och var skrivna av Virginia när hon var 10 år. Hon tog upp sådana ämnen som religionen i Kina, kyrkoetikett, personligt utseende, våren, skolan och evigt liv.

Sett

m22 Inherent-Vice-1-1940x1093

* Inherent vice — USA 2014 Paul Thomas Anderson

Av Thomas Pynchon har jag inte läst någon bok, men jag misstänker att den lite annorlunda replikföringen kommer från honom. Det verkar vara pastisch eller hyllning till den deckaren som fanns i Chandlers böcker och Bogarts filmer. Där känns det som en speciell atmosfär, här känns det konstlat, som färgerna i affischen. Kvinnorna, där som här, är förföriska på ett mystiskt sätt. Varje ny kvinna som dyker upp i Inherent vice känns som ett sexobjekt, som i affischen. Handlingen är lika obegriplig som i vissa av de gamla filmerna, men då kändes det som en njutning att bara vara med på färden. Jag längtar tillbaka till då, men inte till Pynchons bok.

m22 inherit

m22 still

* Still Alice — USA/Frankrike 2014 Richard Glatzer, Wash Westmoreland

En långsam resa in i glömskans värld där Julianne Moore som Alice speglar varje nyans i skeendet. Det är inte mycket handling, bara en sak egentligen, den obevekliga färden in i Alzheimer. Men Moores agerande gör det till en episk resa. Märkligt nog infinner sig en positiv stillhet

m22 still1

m22 une

* Une nouvelle amie /En ny flickvän — Frankrike 2014 François Ozon

Kvinnan är alltid i centrum i Ozons filmer, och han har alltid ett stilistiskt förhållningssätt till berättelsen. De är olika men ändå igenkännbara. Grunden här en roman av Ruth Rendell, men räkna inte med några mord, hon skriver en hel del utanför kriminalgenren, men där kan ändå finnas mysterier. Två flickor, intensiva vänner sedan barndomen, växer upp, gifter sig och en av dem dör. I en tillbakablick får vi deras liv som om det vore en resumé i början av en episod i en TV-serie. Det är ett särskilt effektivt att berätta, Arizona Jr började på samma sätt, och både då och nu funderade jag på hur det skulle vara om hela filmen var på det sättet. Vad jag vet har ingen vågat, eller tänkt på, att gå så långt. Den överlevande väninnan besöker änklingen och överraskar honom i den döda hustruns kläder matande deras bebis. Det är alltså denna films sexuella tema, transvestitism, så det är ingen traditionell flickvän som den svenska titeln syftar på. Det är ett tacksamt och trendigt tema, som dykt upp i alltfler filmer, men här är det franskt medelklassmakligt presenterat. Maria i G-P tycker att Ozon förra året gjorde ett ”bottennapp” förra året med Isabelle, ”en unken  manlig fantasi kring tonårsprostitution” vilket är att oförstående avfärda den filmen. Jag tror att hon i den recensionen beskrev Ozon som ”gubbsjuk”. Hade Ozon varit gubbsjuk, skulle det väl ha märkts i alla hans filmer. Han ger ett seriöst intryck och verkar vara genuint intresserad av att utforska olika typer av sexualitet. Isabelle är betydligt angelägnare än den aktuella filmen, fler kan känna igen sig i tonårstjejens situation, vissa har ätstörningar, Isabelle har sexstörningar, än i en man som måste klä ut sig i kvinnokläder. Den tidigare är en bättre sammanhållen film också.

m22 une2

m22 une3

m22 pan

* El laberinto del fauno — Spanien/Mexiko/USA 2006 Guillermo del Toro

Efter sex timmar film i dag såg jag inte direkt fram emot ytterligare två på kvällen, men eftersom det kom inbjudna gäster var det inte artigt att flytta Pans labyrint till en annan dag. Det visade sig bli dagens mest stimulerande film, jag fann det betydligt svårare att klara mig igenom morgonens första film utan att slumra till då och då. Pans labyrint utspelar sig i norra Spanien 1944. Det är fem år efter att inbördeskriget slutat, men motståndsgrupper fortsätter kampen gömda i bergen. Som kontrast till den verkliga världen har del Toro skapat en fantasivärld baserad på klassiska myter (och några till). Likt Alice i underlandet (alla moderna fantasivärldars urkälla) upptäcker filmens flicka den magiska världen i traditionella gradvisa steg och prövningar. Det är ingen saga för barn, i båda världarna inträffar våldsamheter som är ovanligt otäcka i sitt utförande (enligt regissören för att vi inte ska se dem som typiskt underhållningsvåld. del Toro tillhör den dominerande skolan av filmregissörer (Buz Luhrman, Peter Jackson), vilket märks i extramaterialet där han är ständigt närvarande och förklarande. I slutet besegrar rebellerna militären, vilket också är lite av en saga. I verkligheten skulle Franco styra Spanien många år framåt.

m22 pan2

m22 pan4

m22 pan3