SEGUNDO dE CHOMON – SPANIENS SVAR PÅ GEORGE MÉLIÈS.

Kronologi

Edgzr Degas (1834-1917): Ung kvinna som torkar sig (1885)  – ett väldigt populärt motiv hos Degas.

Sett

nattfilmen

* Utolsó éjszaka, az /The last night – Ungern 1917 Jenö Janovics

* El ciego de la aldea – Spanien 1906 Antonio Cuesta, Angel García Cardona

* Amor que mata – Spanien 1908 Fructuós Gelabert – fragment

* Don Pedro el Cruel – Spanien 1911 Ricardo de Baños, Alberto Marro – endast 1:a delen tycks existera

* Los héroes del sitio de Zaragoza – Spanien 1905 Segundo de Chomón

SETT TIDIGARE

Segundo de Chomon var Spaniens svar på Georges Méliès och följer du länken kommer
du till en sajtom honom.

* Une nuit épouvantable – Frankrike 1905 Segundo de Chomón

* Un jour de paye – Frankrike 1906 Charles Lucien Lépine – kanera: Segundo de Chomón

* Les oeufs de Pâques – Frankrike 1907 Segundo de Chomon

* Les Tulipes – Frankrike 1907 Segundo do Chomon

* Les papillons japonais – Frankrike 1908 Segundo do Chomon

* Pickpock ne craint pas les entraves – Frankrike 1909 Segundo do Chomin

* L’épée du spirite – Frankrike 1910 Segundo do Chomon

frukostfilmen

* Morgenrot – Tyskland 1933 Gustav Ucicky

kvällsfilmen
* Cry the beloved country – England 1953 Zoltan Korda – Alan Patons bok låg också till grund för musikalen Lost in the stars

FLERA KORDA (BÅDE ALEXANDER OCH ZOLTAN) – TVÅ OLSEN & JOHNSON och DAMEN MED DEN SKRIKIGA RÖSTEN.

gårDagens kvinna: Peg Woffington (ca 1714-1760)

Irländsk skådespelare som slog igenom i rollen som Sir Harry Wildair i George Farquhars The constant couple. Hon upprepade succén i London och blev ytterst populär hos den manliga publiken. Hon var lika livlig utanför scenen och levde ett tag i en ménage à trois med David Garrick och Charles Macklin. Kvinnliga kollegor hatade i regel henne. Hon var lojal mot publiken och generös mot sin fattiga familj. Framgångarna var framförallt i Shakespeares och Congreves unga hjältinnor. Den förskräckliga rösten var hennes enda nackdel. Men för imitatörer som Tate Wilkinson var hon tacksam. Ödets ironi ledde till att hon kollapsade i hans armar när hon spelade Rosalind i As you like it 1757. Hon blev halvt paralyserad och drog sig tillbaka.

Kronologi

Ercole de’ Roberti: Hasdrubals hustru och barn (ca 1480/90). Hon blev så förfärad över makens feghet i strid att hon kastade sig själv och sina barn i elden.

Läst

*  R Broby-Johansen: Vardagskonst – världskonst. En översikt över Europas konsthistoria

Broby-Johansen var för bilden vad Alf Henrikson var för ordet. För båda gäller det att jag gått från entusiasm till trötthet. De gör sitt jobb, och gör det bra, till en viss gräns. Men ju mer jag läser desto tydligare märks begränsningarna. Den här boken har ambitionen att visa hur konsten inspirerat vardagens föremål. Det blir fyndigt då och då, men andra (Wendy Beckett) ger en bättre helhetsbild. Ju närmare nutiden Broby-Johansen kommer desto mindre relevant blir han.

Sett

nattfilmen

* Re Lear – Italien 1910 Gerolamo Lo Savio

* Rapallo – Italien 1915 prod: Cines

* Le grandi corse 1909 all’Ippodromo di Mirafiori – Italien 1909 prod: Ambrosio

* Ascensione al Dente del Gigante – Italien 1911 kamera: Mario Piacenza

* L’Uragano – Italien 1911 Ubaldo Maria Del Colle

frukostfilmen

* Gold Dust Gertie – USA 1931 Lloyd Bacon – med: Olsen & Johnson

SETT TIDIGARE

* Crazy house – USA 1943 Edward Cline – med: Olsen & Johnson och en massa gästartister inkl Basil Rathbone och Nigel Bruce som Holmes och Watson (med varsin replik), the Delta Rhythm Boys (Amerikas Göingeflickorna), the Count Basie Band. Hellzapoppin’ (Galopperande flugan) hade blivit en stor succénär den kom 1941. Den inspirerade Povel Ramel till Flugighetens främjande och visadeS fortfarande på bio när jag växte upp, innan man slutade visa repriser. Först nu har jag haft chans att se den här uppföljaren, som inte lever upp till förväntningarna, med undantag för första akten. Man har en Martha Raye-kopia, som tydligen blev alltmer lik originalet under sin karriär

kvällsfilmen

* Service for ladies – England 1932 Alexander Korda (det är den amerikanska titeln på affischen).

SETT TIDIGARE

* Wedding rehearsal – England 1932 Alexander Korda

* Cash – England 1933 Zoltan Korda – prod: Alexander Korda

* The squeaker – England 1937 William K Howard – eft Edgar Wallace – prod: Alexander Korda

* A woman’s revenge – USA 1947 Zoltan Korda

* The four feathers – England 1939 Zoltan Korda

HÖGST FYRA KVINNOR I AKADEMIN – HELST INGA ALLS.

gårDagens kvinna: Adélaïde Labille-Guiard (1749-1803)

Pappan lät henne träna miniatyrmålning, för något ska väl en ung kvinna göra. Han hade inte räknat med att hon skulle bli en erkänd konstnär. Hon blev specialist på porträtt och sökte till Konstakademin med ett par målningar av akademimedlemmar. Hon kom in samtidigt med Elizabeth Vigée-Lebrun (tidigare gårDagens kvinna). Nu hade akademin fyra kvinnliga medlemmar, vilket fick dem att bestämma att det fick vara nog med kvinnliga medlemmar. 1793 bestämde de att kvinnor inte alls fick vara med. Hon gjorde porträtt av Robespierre och andra revolutionsmedlemmar och hoppades att det nu skulle bli bättre för kvinnor, men där fick hon tji. Under flera år blev hon nekad ateljé i Louvren med motiveringen att det skulle förstöra den manliga konstnärernas moral. 1795 släpptes slutligen hon och hennes elever in.

Kronologi

Ernst Ludwig Kirchner (1880-1938): Modell i hatt (1911).

De första svenska kvinnliga studenterna fick inte ha studentmössan på huvudet, utan var tvugna att bära den i en påse. I de krav på förändringar av kvinnors klädsel på 1800-talet ingick även vänster- och högerskor, innan hade de sett likadana ut för båda fötterna.

Sett

* The guilty generation – USA 1931 Rowland V Lee – med: Boris Karloff

* Baby Face Harrington – USA 1935 Raoul Walsh

* The king and four queens – USA 1956 Raoul Walsh

* Clive of India – USA 1935 Richard Boleslawski

* The Macomber Affair – USA 1947 Zoltan Korda

* Toward the unknown – USA 1956 Mervyn LeRoy

* Man of a thousand faces – USA 1957 Joseph Pevney – med: James Cagney (Lon Chaney)

* A hatful of rain – USA 1957 Fred Zinnemann – musik: Bernard Herrmann

* Interlude – USA 1957 Douglas Sirk

Nu har jag sett alla Douglas Sirk-filmer, utom ett par franska från 30-talet. De melodramer som han är känd för, och som inspirerade Fassbinder, var populära inslag i filmklubbar när jag växte upp. Men det visar sig att han gjorde alla möjliga och omöjliga filmer.

Hört

Next time – musicals and WWII-films.