gamla och nya tankar från källan
SETT
La creación del himno – Argentina 1909 Mario Gallo
Picturesque Japan – ?England 1907
Au Japon le rapide de la rivière Ozu – ?Frankrike 1906
The ranchman’s vengeance – USA 1911 Allan Dwan
Här är några Allan Dwan jag samlat på mig tidigare:
The spirit of the flag – USA 1913 Allan Dwan
Stage struck – USA 1925 Allan Dwan – med: Gloria Swanson – två Technicolor-sekvenser
Angel in exile – USA 1948 Allan Dwan
Escape to Burma – USA 1955 Allan Dwan – med: Barbara Stanwyck
LÄST
— Svensk seriehistoria. andra boken från Svenskt Seriearkiv
Upptäckte den fjärde boken av en slump och arbetar mig bakåt för att se om jag missat något. Färre färgsidor och flera i blåtryck, vilket jag inte tycker tillför något. Om man vill läsa någon av texterna, beror helt på ens preferenser, jag tittar mest på bilderna. Gohs, MAD, Svanslös känner från min uppväxt, Sture lite senare
Här är kapitlen:
60-talet i serieperspektiv
Mystiska kontraster – Rolf Gohs och hans filmiska serier
Formatic Press AB och Dennis Förlag
Från tecknare till förlagschef till tecknare – intervju med Börje Nilsson
MAD – sjunk humor & frisk satir
Ulla van Rooy – pionjär inom den svenska seriehistorien
Svanslös på flera sätt
Fem decennier med akademin – intervju med Sture Hegerfors
Förlagskriget
SETT
— Elgar – England 1962 Ken Russell
I dag gör alla det, iscensatta ”dokumentärer”, men Russell var nästan först och den här om kompositören var den tidigaste
— Fox hunting – England 1906 William Barker
— Fox hunt – England 1914 (nedan)
— Män som hatar kvinnor – extended edition on Blu-Ray
LÄST
— Allt du inte visste om äckliga grejer
Det här är väl en variant på trenden med kiss- och bajsböcker. Originaltiteln är lite mer sansad: The Science of Goo. Vi producerar 1,5 liter snor och 5-15 dl saliv varje dag, på en vecka blir det som 30 läskburkar. 91% av oss petar i näsan. Men djur- och växtvärlden dominerar: Slemsvampen har ingen hjärna, men kan hitta genom labyrint i sökandet efter föda. Kåda, gyttja, lim, spyor och annat geggigt är väl representerat. Det är förstås en DK-bok.
SETT
— The book of vision – Italien/England/Belgien 2020 Carlo Hinterman
En väldigt Terrence Malick-liknande film, men har är bara en av producenterna, när det gäller det visuella. Ett tema som appellerar till mig, rotande i gamla texter för att upptäcka historiens hemligheter. Men till slut känns det som manér, kanske för att jag har svårt att hänga med i växlingarna mellan nu och då, och hur karaktärerna relaterar till varandra över tid och rum. Det är nog inte meningen att man ska förstå. Det är vackert och mystiskt, men är det meningsfullt?
— Nuevo orden – Mexiko/Frankrike 2020 Michel Franco
En stad i uppror någonstans medan borgarna innanför sina murar ska fira bröllop. Upploppen sprider sig och alla borgare råkar illa ut. Sedan verkar det som militären eller polisen tar över och fängslar en massa borgare, våldtar och torterar dem och utkräver lösesumma för att lämna tillbaka dem, kanske. Det är nog inte meningen att man ska förstå. Det är grymt och brutalt, men är det meningsfullt?
— Operation Hurricane – England 1952 Ronald Stark
— The H-bomb – England 1956 David Villiere
— The hole in the ground – England 1958 David Cobham
Tre informationsfilmer om atombomben, extramaterial till The day the earth caught fire, den fånigare än den andra. I den första får vi följa förberedelserna till en engelsk atombombssprängning utanför Australiens (de står i förtexterna att de gett sitt tillstånd), för att det är viktigt att mäta effekterna, Den tredje är inspirerad av filmer från andra världskriget där man får följa män och kvinnor vid ett kommandocentrum i deras arbete med att följa egna och fiendens flygplan. Här följer man den radioaktiva spridningen efter en sprängning i detaljerade kartor med vindriktningar. Jag har sällan sett så många göra något så meningslöst. Man låtsas inte om att en stad bombats, utan det som gäller är att kontrollera ”the fall out”. Antagligen var det den aspekten som alla pratade om, det som skilde den här bomben från de tidigare, och man ville göra en film som visade hur man hade kontroll. Den stora anläggningen finns i ett hål i en klippa vid havet, Vid ett tillfälle förlorar de telefonkontakten med omvärlden och någon kommer ut genom hålet för att reparera ledningen. Det var avbrott på fyra ställen, rapporterar han.
LÄST
— Henry Carroll: Bli en superproffsig fotograf. Massor med inspiration från mästarna.
SETT
— Clara Sola – Sverige/Costa Rica/Belgien/Tyskland/Frankrike 2021 Nathalie Álvarez Mesén
Långfilmsdebut, inspelad i Costa Rica, med till övervägande del kvinnor. Clara Sola uppfattas av byn som en Maria med mystiska krafter, känslig för sin häst och insekter. Men hon börjar upptäcka att det finns andra krafter, som kommer från män. En rogivande film som inte har bråttom.
— Bodakungen – Sverige 1920 Gustaf Molander (1:a)
Kors. En svensk stumfilm som jag aldrig hört talas om som bara dök upp på YouTube. Det är en gammal kopia med Filmhistoriska samlingarna som logga, långt innan Filmarkivet och Filminstitutet tog över och med engelska mellantexter, kanske därför att man fått en amerikansk filmstjärna, Winifred Westover, i en av rollerna.. Molander gjorde sin sista film 1967, Ingrid Bergman-episoden i Stimulantia, så han är av de svenska regissörer som gjort flest filmer.
LÄST
— Sight & Sound 2021 Summer
Ett dubbelnummer som förutom de ordinarie avdelningar presentera 100 dolda hjältar i filmen, från Gilda de Abreu (bild nedan)(1904-79), manusförfattare, sångare, producent, regissör, skådespelare i Brasilien, till Yoda Yoshikata (1909-91), manusförfattare till många av Mizoguchis filmer. Det finns många upptäckter att göra, och jag tänker återkomma med några namn. Bland recensioner av nya DVD-filmer finns det alltid något intressant, men den här gången är den annons som berättar om Early Universal, Vol 1 som är mest spännande. Det finns en hel del intressant där att lyfta fram.
SETT
— De blaa drenge – Danmark 1933 George Schnéevoigt
Nordisk Film är världens äldsta filmbolag, så de har anledning att fira jubileer då och då. Boxen Nordisk Film Klassiker samlar 20 är deras filmer, från 30- till 70-tal och jag har precis sett den äldsta. Det är tanten som är stjärnan, så lite vet jag om dansk 30-talsfilm att jag utgick ifrån att det skulle vara den unga, söta flickan. Liva Weel var ytterst populär vid den här tiden, men också kompromisslös perfektionist, så hon gjorde aldrig någon mer film för Nordisk. Stämningen i filmen med det turnerande teatersällskapet påminner väldigt mycket om svensk film vid samma tid. Av filmerna i boxen är det sju som jag redan sett: Poeten og Lillemor i forårshumør (1961), Rasmines Bryllup (1935), Jeg er sgu min egen (1967), Kispus (1956), Mød mig på Cassiopeia (1951), Bolettes Brudefærd (1938) och Tre små piger (1966). De andra återkommer jag till.
LÄST
— Fakta i närbild: Pirater
Originalet är en DK-bok av det tunnare slaget som riktar till ungdomar med det typiska upplägget, fullt med bilder och korta texter. När piraterna besegrats, ångfartygen gjorde sitt till, levde de kvar i litteratur, på scen och i film. De här sidorna är lite nedlåtande och ibland direkt felaktiga, att kalla Technicolor för primitivt när det genom sina tre kameror, en för färg, var betydligt mer avancerat än senare system. Jag har hitta flera böcker i den här serien på loppis, som jag tidigare läst: Fåglar, Flaggor, Skelett, Musikinstrument, Frågor & svar, Bibelns länder, Dinosaurier, Dans, Stenar, Pengar.
SETT
— The day the earth caught fire – England 1961 Val Guest
Det här är nästan som att se en Rapport-sändning. Atombomber var i högsta grad i folks medvetande vid den här tiden. Amerikanerna och ryssarna har provsprängt varsin stor atombomb och det leder till att vädret förändras, regn, översvämningar, bränder, precis som i våra dagars nyheter. Vi får följa ett stökigt gäng på en tidningsreaktion, som försöker lista ut om myndigheterna döljer något. Det visar sig att jorden förskjutits kring sin axel. Det blir varmare och varmare, jordens bana har också påverkats. 1961 trodde man att det skulle gå så här om man sprängde atombomber. 2021 har det blivit så här utan bomber. Flera timmar extramaterial, bl a informationsfilmer som The H-bomb och The hole in the ground. Jag återkommer om dem.
Janet Munro spelar en växeltelefonist.
LÄST
— Ginette Vincendeau: Jean-Pierre Melville. ”An American in Paris”
När jag hittade den här i ett antikvariat tänkte jag, bra nu kan jag beställa Melville-boxen. Det är bra att läsa om det man ser. Vincendeau tar inte upp filmerna kronologiskt, utan tematiskt: Stylistic exercises, Melville’s war, Between the New Wave and America, Serie Noire – films noirs och The Delgon trilogy. Efter att ha läst en tredjedel av boken ser jag ingen större mening med det. Hon refererar ständigt fram och tillbaka i sin egen text och till andras texter. Jag tröttnade på det till slut. Varför kunde hon inte ha skrivit en egen berättelse med dolda referenser, dvs fotnoter, de finns där också, men varför inte flytta över allt dit.
— Rui Nogueira: Melville
Den här köpte jag i Oslo 21/6 1972, det var på den tiden jag antecknade såna uppgifter i böckerna. Jag tror inte att jag hade sett någon Melville-film vid den tiden. Le Samourai visades på vanliga biografer och småningom såg jag fler på cinematek och filmklubbar, men jag hade glömt boken. Det är en samtalsbok, den bästa varianten, för då får man läsa direkt vad regissören tycker. Vincendeau refererar hela tiden till den.
SETT
— Les armée des ombres – Frankrike/Italien 1969 Jean-Pierre Melville
Jag har kommit halvvägs igenom boxen med sex filmer. De flesta har jag sett tidigare, men nu är jag mer vuxen och ser dem med andra ögon. Melville har en egen, exakt stil som influerat andra filmare mer än någon annan. Extramaterialet är gediget och dokumentären In the mood for Melville (2017) med Tsui Hark, John Woo och Wong Kar-Wai visar vilket stort inflytande han har haft i Japan och Korea.
LÄST
— Svensk litteratur
1. Från runorna till 1730
2. Frihetstiden Gustavianska tiden
3. Romantiken
4. Realismen och efterromantiken
5. Åttiotal och nittiotal
Av en slump kom jag på att jag somnar fortare om jag läser en dikt när jag lagt. Jag hinner inte många sidor i deckaren efteråt innan jag slocknar. Jag har läst Runpoesi, Landskapslagar, Eufemiavisorna, Olof von Dalin, Anders Odel, Johan Olof Wallin, Esais Tegnér, Geijer, Atterbom, Almqvist (det är något lurigt med honom). Strindberg hoppade jag över eftersom jag läst allt av honom tidigare. En novell av Viktoria Benedictsson, men hennes dagböcker har jag redan läst. Förutom att jag sover bättre, blir jag också beläst.
SETT
— Bohemian rhapsody – England/USA 2018 Bryan Singer – med: Rami Malek som Freddie Mercury
Efter flera veckor med TV-serierna Chicago har jag nu brutit filmtorkan eftersom jag hunnit ikapp och är framme vid pågående säsong. Jag tänkte det kunde vara en bra övergång med en dokumentär om Freddie Mercury och Queen, men det var ingen dokumentär, utan en biopic, som i väldigt mycket har samma struktur som alla andra dramatiserade filmer om verkliga människor, skillnaden här är framför allt musiken och höjdpunkten är rekonstruktionen av Live Aid-konserten, som jag upplevde live framför TV:n och också har inspelad på ett VHS-band. Min andra miss är att jag trodde extramaterialet skulle innehålla den riktiga konserten, men det är en längre version av den i filmen. Filmen är okej, men ojämn, och den har alldeles för många reaktionsbilder, som visar hur imponerade vänner och familj är, ett billigt sätt att visa för publiken hur de ska reagera.
LÄST
— The Gingerbread Boy
i serien Well-loved tales i serien A Ladybird easy-reading book (grade 1), återberättad av Vera Southgate
Vet inte om det här något för barn, men å andra sidan händer det otäcka saker i de vanligaste barnsagorna. A little old lady bakar en pepparkaksgubbe när hon hör rop på hjälp från ugnen och släpper ut gubben, som rymmer sin väg och hamnar på äventyr. Han hamnar vid en flod och kan inte ta sig över, men får hjälp av en räv. På andra sidan slänger räven upp pepparkakan i luften och fångar den med munnen.
”Oh dear!” said the little gingerbread boy, ”I am one quarter gone!”
The he cried: ”I am half gone!” The he cried,”I am three-quarters gone!”
And after that, the little gingerbread boy said nothing more at all.
— Erik Florin Persson: Film i stadens tjänst. Göteborg 1938-2015
Oah, en bok om film i Göteborg, tänkte jag när jag såg den i hyllan. Jag lånade, började läsa, men efter ett tag insåg jag: Det här är jag inte alls intresserad av. Det är en doktorsavhandling med allt vad det innebär: mängder med sidor av metod och teori innan man kommer till kärnan. Det är okej, det ska vara så. Men på vägen mot kärnan började jag inse, är jag alls intresserad av kärnan, en avhandling om Göteborgs stads beställningsfilmer under den här perioden. Filmerna: Staden vid Göta älv (1938) https://www.filmarkivet.se/movies/staden-vid-gota-alv/, Sveriges port mot väster/Staden vid Västerhavet (1946) https://www.filmarkivet.se/movies/sveriges-port-mot-vaster/, Den gyllene porten (1957) https://www.filmarkivet.se/movies/den-gyllene-porten/, Göteborg (1973), Göteborg – Porten mot väster (1982) och några till. Du får avgöra själv om du har användning för den här boken. Flera av filmerna har jag sett, men jag behöver inte veta hur de passar in i Göteborgs stads förändrade syn på hur man lanserar staden.
SETT
— Boro. Camera Obscura. The Walerian Borowczyk Collection
Jag växte upp med flera av de här filmerna. På den tiden när riktiga filmer gick på vanliga biografer. Jag minns att jag såg The beast två gånger på Cosmorama. Han har hyllats runt om i världen, inte utan problem, eftersom hans senare filmer av en del betraktas som pornografiska. I den här boxen ingår Goto, Isle of Love, Immoral tales (i tvä versioner), Blanche, The beast, en massa kortfilmer. Han var animatör från början och han har en animatörs noggrannhet när det gäller detaljer även i spelfilmer. För The beast blandade han själv till sperman. Det har varit en högtidsstund att i vuxen ålder se om de här filmerna, inte minst tack vare det gedigna extramaterialet. Antagligen finns en del av det här på nätet, men det får ni leta efter själva. Jag har hittat ett par filmer som inte är med i boxen och återkommer till dem när jag sett dem.
LÄST
— Barbro Lindgren/Anna Höglund: Titta Hamlet
Shakespeares pjäs berättade som om den var en Max-bok. Det börjar med: ”Titta Hamlet. Hamlet inte glad” Och slutar med: ”Ofelias bror död. Hamlet död. Nu alla döda. Gonatt, gonatt!”
— John Higginson: The Danube Cycle Way. Donauschingen to Budapest
En gång i tiden planerade jag att åka båt från Göteborg till Istanbul via Rhen och Donau. Men det kom ett krig emellan. En guidebok för en cykeltur längs Donau ger en aning tröst, även om den turen inte heller blir av.
— Chicago Fire — Chicago Med — Chicago P.D.
På den gamla goda tiden när det fanns olagliga sajter där man kunde se filmer och TV-serier dagen efter de haft premiär började jag följa de här tre serierna. Jag tänkte då, det här kommer inte att vara för evigt, och efter en utdragen dödskamp lyckades man ta död på sajten. Chicago Fire startade 2012 och är nu inne på den 10:e säsongen. Chicago PD 2014, 9 säsonger. Chicago Med 2015, 7 säsonger. De tre seriernas världar korsar varandra och man gör klokt i att se dem parallellt (i USA går alla tre på onsdagar) eftersom handlingen ibland fortsätter i de andra serierna. Skaparen Dick Wolf ligger också bakom Law & Order-serierna och nu senast (2018) FBI, som har lett till FBI: Most wanted och FBI: International (tisdagar). Så när jag för några veckor sedan upptäckte att Viaplay har de tre Chicago-serierna har jag ägnat nästan all tittartid åt att komma ikapp. Jag är klar om en vecka tror jag, men varje torsdag kommer tre nya avsnitt från den senaste säsongen. Viaplay har en ryslig massa kompletta serier, ER, Midsomer Murders, CSI, nystarten CSI: Vegas kommer om en vecka. Netflix har en ryslig massa filmer, engelskt 30-tal, franskt och italienskt 50-tal, egyptiska, indiska, koreanska, jag längtar efter att få kasta mig över dem och den länga listan av osedda stumfilmer på nätet. HBO har inget av detta. När Nordic blev Max fanns det förväntningar. De har Warner, men bara några få klassiker som Trollkarlen från Oz och Casablanca, Cartoon Channel, men inga rariteter. Dagen efter övergången stängde jag av HBO, och det gjorde tydligen en massa andra också, för nu kommer de med ett erbjudande, halva priset för resten av livet. Jag tippar att de inte kommer att finnas så länge till.
Klaus Kreimeier
Möten på stan
gamla och nya tankar från källan
A place for people who love silent film
100 år på bio
The latest news on WordPress.com and the WordPress community.
agoraspeaks 