gårDagens kvinna: Marie Taglioni (1804-1884)
Född i Stockholm, dotter till den italienske dansaren/koreografen Filippo Taglioni och den svenska dansaren Sophie Karsten. 1822 dansade Taglioni för första gången offentligt i Wien. Efter att kvinnor börjat dansa balett blev de snart huvudfigurerna på scen, stöttade av de manliga dansarna. Romantiska baletter dominerade och Taglionis far skrev Sylfiden med tanke på henne. Där lanserade hon en ny dräkt som blev stilbildande. Tunikan ersattes av en tättsittande överdel och böljande ankellånga kjolar av vit tarlatan, som framhävde rörelserna. Förutom de nya stegen var hon den första att dansa “en pointe”, på den yttersta tåspetsen. Hennes lätthet och höga språng ledde till helt andra krav i utbildningen. Hon dansade tre år vid Marinskijbaletten i S:t Petersburg och var efter 1847 rådgivare vid den omorganiserade operabaletten i Paris. (Mer nedan.)
Kronologi
Jean-Françoise Millet (1814-1875): Kvinna med räfsa.
Den franska balettstilen blev under 1700-talet helt tongivande med män som koreografer, men på 1800-talet skrevs två baletter av kvinnor. Italienskan Fanny Cerrito gjorde Gemma (1854), där hon själv dansade huvudrollen. Det blev hennes avsked till Paris och efter ett år i S:t Petersburg drog hon sig tillbaka. Den andra baletten var Marie Taglionis Le papillon till Offenbachs musik, som hon skrev för hennes främsta elev, Emma Livry, som blev ihjälbränd på scenen när hennes kjol tog eld ifrån rampens gaslampor.
Läst
* Lucy Morrison, Staci Stone: A Mary Shelley Encyclopedia
En alfabetisk förteckning av alla människor, boktitlar och företeelser förknippade med Mary Shelley. Det blir lite väl fragmentariskt och någon sorts studieplan skulle ha varit till hjälp. De två Mary (hennes mamma Mary Woolstonecraft) är mina favoritdamer från historien och deras liv är väl dokumenterade genom dagböcker och brev mellan alla inblandade.
Sett
* A tale of two worlds – USA 1921 Frank Lloyd
* The next voice you hear… – USA 1950 William Wellman
…Guds röst, varje kväll kl 8.30, på radion. Dore Schary var under en period MGM:s störste budskapsproducent, och större än så här kunde det inte bli.
* Her cardboard lover – USA 1942 George Cukor
* Eyes in the night – USA 1942 Fred Zinnemann (1:a långfilm)
agoraspeaks 