23 februari

VECKANS FILMMÖTE

Demy 23

DEMY 1961
Lola

Why Jacques Demy matters

https://i1.wp.com/www.dvdclassik.com/upload/images/affiches/lola1.jpghttps://i2.wp.com/www.dvdclassik.com/upload/images/critique-lola-demy1.jpg

HITCH
Saul Bass: Title champ

THE SAGA OF STAR
– Production diary The studio

MOULIN ROUGE
Costume design:

ALICE 1905
Phonoscènes #7: Le Cake-walk du Nouveau-Cirque /Cake Walk
– performed by Nouveau Cirque

DEMY 1961
Les sept péchés capitaux: La luxure
– Demys del i en antologifilm om de sju dödssynderna

https://i2.wp.com/s1.postimg.org/b0gqjc67d/Luxure_Cartel.jpg

HITCH
a) Psycho production
B) Destination Hitchcock – 39 min

EXTRA VISNING ONSDAGEN 26/2 kl 19.30

HITCH 1960
Psycho

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/b/b9/Psycho_(1960).jpghttps://agoraspeaks.files.wordpress.com/2014/02/7214e-psycho2b2528196025292bsinful-celluloid.jpg

Läst

* Filmkonst #127: Verkligheter. Arton dokumentära metoder
Leontine Arvidsson: Bara ett bröst
Petra Bauer: Film som politisk handling
Ester Martin Bergsmark: Att förkroppsliga gråzoner
Gabriella Bier: Love during wartime
Åsa Blanck: Sömnlösheten
Ewa Cederstram: Att våga minnas
Axel Danielson: Om överbyggnad och arbetet med att undvika den
Erik Gandini: Oförutsägbarheten – min bästa ovän
Stina Gardell: Egenmäktigt förfarande
Rainer Hartleb: Barnen från Jordbro
Margarete Jangård: Dyrköpta erfarenheter
Marcus Lindeen: Konsten att skapa verklighet
Måns Månsson: Drömmen om 12 mm
Jonas Odell: Det dåliga självförtroendets metod
Jonas Franksson/Jona Elfdahl/Adryan Linden: Paria
Nahid Persson Sarvestani: Engagemang, gränser, förtroende och uthållighet
Linda Västrik: Varför gör jag film?
Maj Wechselmann: Jag trodde man kunde förändra samhället
En intressant samling tankar om hur man förhåller sig till att filma verkligheten, från riktigt naiva funderingar till insiktsfulla kommentarer. Jag har ett stort handikapp i att jag inte sett någon av de aktuella dokumentärerna, inte mitt område, utom en, som jag lämnade efter en tredjedel av visningen.
Linda Västriks text berörde mig mest. Är hon fanatisk kvinnan, kan hon göra vadsomhelst för att få göra film, offra vänner och omgivning. Anna Odell svarade när hon fick frågan om vilken hennes nästa film skulle bli. – Det är inte säkert att mitt nästa projekt passar som film. Är det inte så det borde vara, att man utgår från det man vill säga och frågar sig vilket medium som är bäst för uttrycket, och inte att man absolut måste göra en film. Jag försökte hitta Västriks film Pappa och jag för att hennes text skulle få rätt perspektiv, men förgäves. Däremot såg jag och imponerades av De dansade andarnas skog, som väl inte kan ha kommit till utan det maniska och envisa som texten förmedlar.

Sett

https://i2.wp.com/i1.ytimg.com/vi/5bUTZ8JSitY/hqdefault.jpg

* Our gang: Back stage – USA 1923 (3/6) – Robert McGowan (A-13)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s