22 oktober

gårDagens kvinna: Mother Theodore Guerin (1798-1856)

Mother Theodore Guerin S P

Hon undervisade matematik i ett kloster i Frankrike när hon blev kallad som missionär av biskoparna i Vincennes, Indiana, USA. Hon grundade en akademi för kvinnor, den första i Indiana, en klosterorder och tio andra skolor. I dag är hon påtänkt för helgonförklaras, men har inte riktigt nått dit än.

Läst

Jack-of-Fables-8-The-Fulminate-Blade

* Willingham, m.fl.: Jack of Fables: 8. The Fulminate Blade

Jack dyker inte ens upp i det här numret, utan det är hans son Jack Frost som tillsammans med ugglan MacDuff försöker spela hjälte.

JACK_42_Page_001.480x480-75

Sett

ida-poster

* Ida — Polen/Danmark/Frankrike/England 2013 Pawel Pawlikowski

– Ska du med på konsert på lördag?
– Vad spelar de?
– Beethovens 5:a.
– Nej, den har jag hört.

Vi har olika attityder till olika medier. Att lyssna på ett musikstycke mer än en gång är självklart för de flesta. Att se om en film eller läsa samma bok flera gånger är inte lika vanligt. Nytolkningar (covers) av musik och pjäser möts med intresse, medan man i regel fnyser åt nyinspelningar av filmer. Om vi inte hade haft video och nätet skulle gamla filmklassiker visas i repris på biograferna, det gjorde man förr i tiden, istället för att göra en ny i färg och 3-D, som nästan utan undantag är oändligt mycket sämre.

Ibland kommer det en film som är som musik, att se och lyssna på den, att njuta av den, blir huvudsaken, inte hur det ska gå. För många var Sound of music den definitiva filmen som kunde avnjutas hur många gånger som helst.

För mig har det varit filmer som En alldeles särskild dag, Vi som älskade varann så mycket, Sunrise, The last waltz, West Side Story, All that jazz och nästan alla filmer av Powell & Pressburger. Nu har det kommit en till: Ida

Allt är en njutning i den här filmen. Fotot har prisats, i svart-vitt och med formatet 1.37.  Hitchcock föredrog att hans filmer dubbades eftersom textremsan förstörde kompositionen. Översättaren av Ida har förstått det och placerar då och då textremsan i övre kanten när bildkompositionens tyngdpunkt ligger i den nedre delen av bilden. Det är distraherande, men inte lika mycket som om texten hade gått rätt över ansikten. Med digitala projektorer borde det inte vara något problem att lägga remsan under bilden, så slipper vi att den far omkring för att inte störa bilden.

Spelet är en njutning. Flera recensenter menar att filmen borde heta Wanda, namnet på Annas moster. Hon är visserligen en stark karaktär, en mentor för Anna, men det är Anna som gör resan. De båda namnen speglar varandra. (Det visar sig att Anna som är på väg att bli katolsk nunna egentligen är judinna och heter Ida Lebenstern.) I Gökboet är Jack Nicholsons karaktär den som märks mest, men det är indianen som utvecklas. Ofta blir de dominerade karaktärerna blir katalysatorer för huvudpersonerna.

Miljön är en njutning. Polskt 60-tal. Det känns som en film inspelad vid den tiden. Miljöerna är slitna, vädret grått. Dansrestaurangens människor känns igen från Milos Formans En blondins kärleksaffär.

Och musiken. Den förbjudna jazzen.

Njut av den här filmen.

ida

Omar-poster

* Omar /Muren — Palestina 2013 Harry Abu-Assad

Stackars Muren, som visades direkt efter Ida. På filmfestivaler när man ser flera i filmer i rad varje dag finns en utmattningseffekt. En medioker film blir ett mästerverk efter två dåliga filmer. Och en bra film blir medioker efter ett mästerverk. Muren är inte medioker, men det var svårt att släppa Ida. Det hade varit bättre att se dem i omvänd ordning. Titeln (den svenska) syftar förstås på Israels mur som håller palestinierna borta. Originaltiteln är huvudpersonens namn.

Det är en aning knepigt (åtminstone för mig) att hålla reda på alla förutsättningar, vem som hör hemma var och var vi befinner oss. Omar klättrar över muren för att träffa en flicka, men han gör det inte alltid och det verkar som andra inte behöver klättra över eller också bor de på andra sidan. Även om den är ohygglig verklighet, så används den mer som en symbol i filmen. Den här förvirringen får en dramaturgisk funktion, inget är självklart i den här traumatiska miljön och filmen lyckas förmedla att den inte finns någon normalitet i den här livet. Antagligen skulle jag ha uppskattat den mycket mer om jag inte hade Ida i tankarna.

Omar 5

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s